| Loading .... [chempa.prj, /produkt/enviro.dat -> /produkt/html/data/enviro.php] .... ok |
 eller  , typ av folder som betyder, klicka på rubrik - öppnar flik med info  , typ av folder som betyder, klicka på rubrik - stänger flik med info |
|
[chemfile(), nC=0 nr=enviro-f, f1=/produkt/info/html/enviro-f.htm] [chemfile(), nC=0 nr=fluor, f1=/produkt/info/html/fluor.htm]
PFAS är ett samlingsnamn för över 800 industriellt framställda kemiska ämnen. De används i ett stort antal produkter samt i brandskum och impregneringsmedel. PFAS är vitt spridda i miljön, extremt långlivade och vissa är giftiga. Några exempel på användning där PFAS kan ingå är - - - - i en del - - Exempel på användning av PFAS inom industrin - - vid tillverkning av flourpolymerer som bland annat används - i - i [chemfile(), nC=0 nr=fdiv, f1=/produkt/info/html/fdiv.htm]
Miljö Perflourerade ämnen blir kvar i miljön och de är en grupp av organiska ämnen 2), som kännetecknas av att de är fullständigt fluorerade, det innebär kemiskt att de innehåller en kolkedja där varje väteatom har ersatts med en fluoratom. [chemfile(), nC=0 nr=fdiv, f1=/produkt/info/html/fdiv.htm]
Vissa sjöar och vattendrag i Sverige är mycket förorenade av PFAS av typ Inom EU är det nu förbjudet att använda PFOS och ämnen som kan brytas ned till PFOS i kemiska produkter och varor, med vissa undantag (pfos). Men PFOS kan finnas kvar i miljön från tidigare användning. [chemfile(), nC=0 nr=fdiv, f1=/produkt/info/html/fdiv.htm]
De högsta halterna av PFAS finns bland organismer högst upp i näringskedjan som minkar, uttrar och sälar. Höga halter av PFAS har även uppmätts hos isbjörnar i Arktis. Intag Den vanligaste källan för att få i sig PFAS är från dricksvatten och livsmedel, antingen direkt via maten eller indirekt via förpackningen. Intag av PFAS i fisk, från vatten som har förorenats med PFAS, är exempel på exponeringskälla. Referens = Naturvårdsverket [chemfile(), file(), referens i dokument] Vattentäkter, både ytvatten- och grundvattentäkter, som ligger i områden där det finns brandövningsplatser kan bli förorenade av PFAS (pfaa). [chemfile(), nC=0 nr=fdiv, f1=/produkt/info/html/fdiv.htm]
PFAS är ett samlingsnamn för över 800 industriellt framställda kemiska ämnen. Perfluorerade ämnen 1) har producerats och använts länge för sina speciella egenskapers skull, t ex temperaturtålighet, vatten-, smuts- och fettavvisande egenskaper. [chemfile(), nC=0 nr=fdiv, f1=/produkt/info/html/fdiv.htm]
Vanliga typer av PFAS - PFOS, perfluoroktansulfonat - PFAS, perfluoralkylsulfonater, ett exempel är PFOS - PFOA, perfluoroktansyra - PFCA, perfluorkarboxylsyror, ett exempel är PFOA - FTOH, fluortelomeralkoholer, komponenter i handelsprodukter som kan brytas ned till PFCA - PFOS-relaterade, alla ämnen som kan brytas ned till PFOS - PFOA-relaterade, alla ämnen som kan brytas ned till PFOA Perfluoroktansyra (PFOA) är det ämne som fått mest uppmärksamhet efter perfluoroktansulfonat (PFOS). Användning Högfluorerade ämnen kan finnas i - impregnerade textilier - impregnerat papper - rengöringsmedel - brandsläckningsskum - ämnena kan även finnas i produkter som används i verkstads- och elektronikindustrin De högfluorerade ämnena används eftersom de har förmåga att bilda släta, vatten-, fett- och smutsavvisande ytor. De används i låga halter i många produkter. PFAS ingår i bl a filmbildande brandsläckningsskum kallat AFFF-skum (Aqeuous Film Forming Foam). Det är enbart de filmbildande skumtyperna som innehåller fluortensider och de verkar genom att bilda en tunn vattenfilm mellan skummet och vätskan (bränslet). Denna film gör skummet mer lättflytande så att det snabbare sprider sig över en vätskeyta och förbättrar skummets förmåga att hindra avdunstning och värmestrålning. De vanligaste PFAS som tidigare användes i brandsläckningskum typ AFFF var PFOS och PFOA. Perfluorooktansyra (PFOA) har också varit vanligt i brandskum, men användningen minskar på grund av både frivilliga åtaganden inom tillverkningsindustrin och regulatoriska initiativ. PFAS av typ 6:2 FTS (6:2 fluortelomersulfonat) ersätter PFOS i nya brandsläckningsskum. I nya brandsläckningsskum ingår också PFAS av typ fluortelomeralkoholer - 6:2 FTOH - 8:2 FTOH - 10:2 FTOH Referens = Kemikalieinspektonen [chemfile(), file(), referens i dokument] PFFA har effektiva ytspänningsnedsättande (tensid-)egenskaper och motstår termisk och kemisk nedbrytning. Denna kombination av egenskaper har gjort att den här typen av PFAS har använts som skum- och ytfilmsbildare (AFFF) i brandsläckningsskum för bekämpning av främst oljebränder. Referens = Försvarets Forskningsinstitut, rapport FOI-R--3705--SE [chemfile(), file(), referens i dokument] Inom EU är det inte längre tillåtet att använda PFOS, och ämnen som kan brytas ner till PFOS, i kemiska produkter och varor, med vissa mindre undantag 2). [chemfile(), nC=0 nr=fdiv, f1=/produkt/info/html/fdiv.htm]
Flera av ersättningsämnena för PFOS har visat sig ha liknande negativa effekter för hälsa och miljö. Referens = Kemikalieinspektionen [chemfile(), file(), referens i dokument] Miljö Under senare år har förekomsten av perfluorerade ämnen, främst PFOS och PFOA, i mark, grundvatten och ytvatten kring flygplatser och brandövningsplatser uppmärksammats. Ämnena har ingått i brandsläckningsskum av typ AFFF (Aqueous Film Forming Foam). Både Försvarsmakten/Flygvapnet och civila luftfartsmyndigheter har använt PFAS-innehållande AFFF. Tidigare fanns det inte tillräckligt bra analysmetoder för att kunnat mäta upp dem i miljön och i människor. Referens = Försvarets Forskningsinstitut, rapport FOI-R--3705--SE [chemfile(), file(), referens i dokument] PFAS ingår i bl a brandsläckningsskum kallat AFFF-skum (Aqeuous Film Forming Foam). Perfluoroktansulfonat (PFOS) ingår i denna grupp och är ett sk PBT-ämne. Det betyder att det är extremt persistent (bryts inte ned i naturen, utan ansamlas i miljön), bioackumulerande (anrikas i näringskedjan) och toxiskt (kroniskt giftigt). PFOS kan också störa reproduktionsförmågan. Referens = Kemikalieinspektionen [chemfile(), file(), referens i dokument] PFOS och PFOA bryts inte ner kemiskt eller biologiskt, stannar kvar i miljön. Vissa perfluorerade ämnen bryts ned, men ibland med PFOS och PFOA som slutprodukt. Perfluorerade ämnen har generellt mycket varierande egenskaper. Vissa är nedbrytbara med ofarliga nedbrytningsprodukter medan andra inte bryts ner. Referens = Sweco Sverige, internationellt konsultföretag [chemfile(), file(), referens i dokument] [chemfile(), nC=0 nr=envirohg, f1=/produkt/info/html/envirohg.htm] I atmosfären förekommer kvicksilver främst som 1) [chemfile(), nC=0 nr=fdiv, f1=/produkt/info/html/fdiv.htm]
Kvicksilver och dess föreningar sprids i luften, vattnet och marken på olika sätt beroende på de kemiska och fysikaliska egenskaperna. I atmosfären kan kvicksilver transporteras mycket långt. I mark, vatten och sediment omvandlas oorganiskt kvicksilver av mikroorganismer till Metallen kvicksilver finns i berggrund och sprids naturligt bl a vid vulkanutbrott samt erosion av kvicksilverhaltiga mineraler. En stor del av kvicksilvret som finns i miljön kommer från förbränning av fossila bränslen. De fossila bränslena omfattar främst naturgas, petroleum och kol. Referens = Kemikalieinspektionen [chemfile(), file(), referens i dokument] Kvicksilver finns naturligt i miljön, men mängderna i mark, vatten och havsbotten har ökat pga utsläpp till miljön. Det gör att ohälsosamma mängder kvicksilver kan samlas i de fiskar som finns i vatten som innehåller höga kvicksilverhalter. De högsta halterna finns i stora rovfiskar. I mark, vatten och sediment omvandlas oorganiskt kvicksilver till metylkvicksilver (MeHg). Vid exponering för stora mängder metylkvicksilver kan det centrala nervsystemet skadas. Referens = Livsmedelsverket [chemfile(), file(), referens i dokument]
Metalliskt kvicksilver är flytande i rumstemperatur, men byter till en fast form om temperaturen sjunker till -40 oC. Om temperaturen i stället höjs till upp emot 100 oC går kvicksilver successivt över i gasform. En stor del av kvicksilvret som finns i miljön kommer från förbränning av fossila bränslen, men det finns även naturliga källor som t ex vulkanutbrottet. Vid förbränning avgår kvicksilver i gasfas och kan finnas kvar i atmosfären i upp till ett år. De fossila bränslena omfattar främst naturgas, petroleum och kol. Kvicksilvret sprids med jetströmmar och vindar och faller ner över landskapet med regnet för att sedan transporteras via mark och vattendrag vidare till sjöar. En jetström är en kraftig, relativt smal luftström i atmosfären på omkring elva kilometers höjd. De bildas på gränsen mellan angränsande luftmassor med betydande temperaturskillnader, som mellan polarregionerna och den varmare luften kring ekvatorn. 
På vägen kan kvicksilver omvandlas till Människor får i sig kvicksilver då de konsumerar fisk från brunfärgade sjöar, sk humussjöar, som har höga halter av kvicksilver. I sjöarna förs kvicksilvret in i näringskedjan, från växtplankton till djurplankton och vidare till fisk. Metylkvicksilver går dessutom inte att utsöndra, utan bioackumuleras och blir mer koncentrerat längre upp i näringskedjan. Även fiskar i havsvatten (marin miljö) som tonfisk kan innehålla höga halter av metylkvicksilver. I havsmiljöer är det dock andra komponenter än humus som är inblandade i transport och omvandling av kvicksilver. Problemet med kvicksilver är att det binder till svavelgrupper i enzymer och proteiner och hindrar livsviktiga processer redan vid låga halter. Metylkvicksilver är ett nervgift och transporteras lätt via blodkärl. Referens = Forskning.se [chemfile(), file(), referens i dokument] Forskning.se är en nationell webbplats för forskningsinformation, som sammanställer och publicerar aktuella nyheter om forskningsresultat, webbplatsen drivs och utvecklas av tio myndigheter och stiftelser som finansierar forskning samt landets lärosäten Olika former av kvicksilver Kvicksilver förekommer i många olika former bl a i Det som förekommer i De mest toxiska formerna av kvicksilver för en levande organism är det oxiderade kvicksilvret och lågmolekylära organiska föreningar som t ex mono- och dimetylkvicksilver. Orsaken till att kvicksilver är toxiskt är att det binder mycket hårt till svavelgrupper i organiska föreningar. I en organism binds kvicksilvret till enzymernas svavelgrupper och blockerar deras livsviktiga funktion. En stor del av kvicksilvret som på olika sätt transporterats till en sjö eller vattendrag omvandlas till monometylkvicksilver av vattenlevande mikroorganismer. Dessa mikroorganismer omvandlar kvicksilver fördelaktigast om syretillgången är mycket låg. Därför bildas det mest metylkvicksilver i området där sediment och vatten möts. Det bildas även ute i vattenmassan, dock i mycket mindre omfattning. Omvandlingen till metylkvicksilver sker i olika omfattning beroende på bl a kvicksilvertillgång och om syretillgången är låg. Referens = Länsstyrelsen i Stockholms län [chemfile(), file(), referens i dokument] [chemfile(), nC=0 nr=e-dioxin, f1=/produkt/info/html/e-dioxin.htm]
Den mest giftiga varianten, och den mest studerade, är TCDD (2,3,7,8-tetraklordibenso-p-dioxin). PCB är en förkortning för polyklorerade bifenyler. Dessa utgör en serie av 209 varianter som skiljer sig genom antalet kloratomer och deras plats i molekylen. Vissa PCB-varianter är dioxinlika, dvs, har en struktur som är mycket lik dioxinernas och verkar via samma mekanismer som dioxinerna i kroppen. Dioxiner och PCB är organiska miljöföroreningar som fått stor spridning i miljön. Dioxiner bildas bl a vid tillverkning av kemikalier som innehåller klor och vid förbränningsprocesser, t ex sopförbränning. Dioxiner kan bildas vid skrotsmältning i stålverk och en mindre del bildas vid torrdetillation av stenkol till koks i koksverk. De dioxiner som bildas binds i hög grad till stoft och mängden från stålverk påverkas bl a av hur processerna styrs. Om dioxiner bildas vid skrotsmältning beror det på att skrotet innehåller klorhaltigt plast, t ex PVC (polyvinylklorid) eller annat material som innehåller klor. PCB har använts i t ex kondensatorer, transformatorer, värmeväxlare, fogmassor i hus och i färger. Användning av PCB förbjöds på 1970-talet, men kan finnas kvar i t ex fogmassor i hus som är byggda innan ämnet förbjöds och kan därför hamna i miljön. Människor får i sig mest dioxiner och PCB via maten. Ämnena är fettlösliga och finns främst i feta animaliska livsmedel som fisk, kött och mejeriprodukter. Särskilt höga halter finns i fet fisk som strömming och vildfångad lax från förorenade områden, t ex Östersjön, Bottniska viken, Vänern och Vättern. Höga halter av dioxiner och PCB misstänks påverka utvecklingen av hjärnan och nervsystemet, vilket bland annat kan ge beteendestörningar. Ämnena misstänks också påverka immunförsvaret, hormonsystemen och fortplantningen, samt orsaka cancer. Referens = Livsmedelsverket [chemfile(), file(), referens i dokument]
Dioxiner Av de totalt 210 kongenerna bedöms 17 kongener, varav 7 PCDD och 10 PCDF, vara både mycket toxiska (giftiga) och persistenta (svårnedbrytbara i miljön). Vanligtvis är det de här 17 olika toxiska PCDD- och PCDF-kongenerna som brukar analyseras. Den mest giftiga kongenen, och den mest studerade, är PCB PCB är en förkortning för polyklorerade bifenyler. Dessa utgör en serie av 209 enskilda kongener (varianter) som skiljer sig genom antalet kloratomer och deras plats i molekylen. PCB är en industrikemikalie som har haft många olika användningsområden pga dess värmetålighet och isolerande förmåga. PCB har t ex använts i kondensatorer, transformatorer, värmeväxlare, fogmassor i hus och i färger. Sedan 1970-talet har användning av PCB varit förbjuden i Sverige. Referens = Livsmedelsverket [chemfile(), file(), referens i dokument]
Pga växthusgaserna studsar värmen fram och tillbaka i atmosfären några gånger innan den lämnar atmosfären. Fenomenet kallas för En av de viktigaste växthusgaserna är koldioxid (CO2), som bildas vid förbränning då kolatomer (C) reagerar med syreatomer (O). Koldioxid är också den gas växterna använder i fotosyntesen för att bygga upp kolhydrater. När mängden växthusgaser i atmosfären ökar Referens = Naturskyddsföreningen [chemfile(), file(), referens i dokument] Det finns flera anledningar till att mängden växthusgaser ökar i atmosfären. Den största är förbränningen av fossila bränslen 1). En annan är skogsavverkning. Även jordbruket orsakar stora utsläpp av växthusgaser. Skogar tar upp stora mängder koldioxid genom sin fotosyntes. Kolet byggs in i stammar, blad och rötter. En del av det här kolet lagras så småningom i marken. Avverkning av skogar ger därför ett stort nettoutsläpp av koldioxid till atmosfären. Jordbruket bidrar till utsläppen av växthusgaser i form av lustgas (dikveoxid N2O) från gödsling och gödselhantering, koldioxid (CO2) från mulljordar samt metan (CH4) från idisslande djur. Jordbruket bidrar även till utsläppen bl a genom användningen av fossila bränslen i form av diesel i traktorer, olja till spannmålstorkar och indirekt i tillverkningen av mineralgödsel och foder. Referens = Jordbruksverket [chemfile(), file(), referens i dokument] 1) [chemfile(), nC=0 nr=fdiv, f1=/produkt/info/html/fdiv.htm]
Referens = Naturskyddsföreningen [chemfile(), file(), referens i dokument] De främsta växthusgaserna i jordens atmosfär är Utöver dessa naturligt förekommande gaser finns även konstgjorda växthusgaser såsom olika halokarboner och andra ämnen innehållande brom eller klor. Växthusgaserna ger tillsammans en markant påverkan på jordens temperatur vid ytan. Om atmosfären helt saknade sådana beräknas jordens medeltemperatur ha varit -18oC istället för nuvarande +14oC. Gasernas Vattenångan står för den största delen av växthuseffekten. Genom en hävstångseffekt ökar halten vattenånga då andra växthusgaser ökar. Hävstångseffekten beror på att halten vattenånga i luften är temperaturberoende. Att växthuseffekten ökat anses bero på de höga utsläppen av koldioxid. Även halten av metan, lustgas, marknära ozon samt freoner anses bidra till växthuseffekten. Referens = Global Warming FAQ och National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA) [chemfile(), file(), referens i dokument] Växthuseffekten är en naturlig företeelse som innebär att solljuset relativt obehindrat kan ta sig igenom atmosfären till jorden medan värmen har svårare att ta sig ut. Problemet är att då gaser släpps ut till atmosfären ändras dess sammansättning. Alla gaser i atmosfären har förmågan att ta upp en viss typ av strålning och återsända denna åt alla håll i atmosfären. När solljuset träffar jorden omvandlas en stor del av ljuset till värme. När värmestrålning letar sig upp i atmosfären hindras den från att försvinna ut av atmosfärens olika gaser. Genom detta har jorden naturligt en högre genomsnittlig temperatur än den skulle ha haft utan en atmosfär. 
Med hjälp av atmosfärens gaser tar det längre tid för värmen att ta sig ut och under den tiden värms jorden upp. De viktigaste växthusgaserna i atmosfären är främst 
Eftersom atmosfären redan innehåller så mycket vatten är det endast en mindre mängd av den strålning som ljust vatten kan ta upp som lyckas ta sig ut. Det betyder att om vattenkoncentrationen i atmosfären ökar så kommer förändringen att bli mindre än om koncentrationen av en mer ovanlig gas ökar. För en ovanlig gas gäller att varje nytt tillskott innebär att mer strålning tas upp medan för en vanlig gas är merparten av strålningen redan absorberad. Detta leder till att Det betyder att för att få samma effekt på växthuseffekten som vid utsläpp av en bestämd mängd koldioxid (CO2) räcker det med 1/24,5 delar metan eller omvänt, varje utsläppt metanmolekyl motsvarar ett utsläpp av 24,5 koldioxidmolekyler. 
Bland de mest effektiva växthusgaserna återfinns vissa så kallade Referens = Mittuniversitetet [chemfile(), file(), referens i dokument]
Svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak är de ämnen som har störst betydelse för försurningen. Det är inte bara nedfallet av försurade luftföroreningar som orsaker försurningen i marken. Skogsmarken och därmed indirekt även sjöar och vattendrag kan även försuras genom själva skogsbruket. Det som förorsakar försurningen är främst utsläpp från transporter, energianläggningar, industri och jordbruk. Svaveldioxid bildas i en del industriprocesser och en stor del bildas i energianläggningar där det svavel som finns i bränslet omvandlas till svaveldioxid vid förbränningen. Kväveoxider bildas vid all förbränning. De mesta av utsläppen kommer från motordrivna fordon (främst vägtrafik), resten till största delen från stora förbränningsanläggningar. I atmosfären kan svaveldioxid (SO2) omvandlas till svavelsyra (H2SO4) och kväveoxider (NOx) 1) kan omvandlas till salpetersyra (HNO3), och hamna i marken som nederbörd eller torrt nedfall. Kväveoxiderna deltar också i bildningen av marknära ozon. 1) [chemfile(), nC=0 nr=fdiv, f1=/produkt/info/html/fdiv.htm]
Försurning leder till urlakning av viktiga näringsämnen som magnesium, kalium och kalcium. När försurningen gått tillräckligt långt börjar också aluminium lakas ur. Referens = Naturvårdsverket [chemfile(), file(), referens i dokument] 2)
Referens = Webbplatsen nyteknik.se [chemfile(), file(), referens i dokument] De största mängderna ammoniak kommer från spridning av gödseln, men utsläpp av ammoniak sker även från stall och vid lagring av stallgödsel. Ungefär hälften av ammoniaknedfallet i Sverige kommer från svenska utsläppskällor. Referens = Greppa Näringen, som är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF och länsstyrelserna [chemfile(), file(), referens i dokument] Den största delen av de försurande ämnen som faller ner över Sverige har förts hit med vindarna från andra länder. 
Skogsbruk försurar Huvudorsaken till försurningen är luftföroreningar, men även skogsbruket kan bidra. Växande träd tar upp näringsämnen som kan neutralisera surt regnvatten i marken. Om fallna träd får ligga kvar i skogen återgår dessa ämnen till marken. Om skogsbrukets uttag av biomassa blir för stort, t ex att grenar och toppar forslas bort som biobränsle, återförs inte trädens näringsämnen till skogsmarken vilket kan leda till att marken försuras. Uttag av grenar och toppar för energiändamål tas främst ut i södra Sverige, och i Götaland sker detta i dagsläget på drygt 40% av alla hyggen. Referens = Naturvårdsverket [chemfile(), file(), referens i dokument] Försurningen har flera skadliga effekter Försurningen har effekter på växter och djur, främst i sjöar och vattendrag. Försurande ämnen i nederbörd, luft, vatten och mark gör att material vittrar snabbare. Försurningen skadar t ex hällristningar och byggnader. Även föremål som är kulturhistoriskt värdefulla som statyer och utsmyckningar på byggander skadas. I marken påverkas rörledningar och fornlämningar. Även människans hälsa kan påverkas, t ex av dricksvatten från försurade brunnar. Referens = Naturvårdsverket [chemfile(), file(), referens i dokument] Övergödning Övergödning, eutrofiering, uppstår vid utsläpp av för mycket Övergödning drabbar marker såväl som sjöar, vattendrag och hav. Problemen finns framför allt i södra Sverige, men tecken på övergödning finns även i fjällområdena. Övergödning får växtligheten att förändras successivt, och arter som är anpassade till näringsfattiga miljöer trängs undan. I både hav och sjöar orsakar övergödningen bl a igenväxning och algblomning. I värsta fall uppstår syrebrist på bottnarna. Om det är giftbildande alger som orsakar blomningen kan hälsan hos både människor och djur hotas. Referens = Naturvårdsverket [chemfile(), file(), referens i dokument] När marken eller vattnet får för mycket näring tillfört uppstår Grunda havsvikar är viktiga som uppväxtplats och födoresurs för ett stort antal fiskar och kräftdjur. Därför kan en förändring av dessa få radikal konsekvenser på hela ekosystemet. Algblomning Övergödning bidrar till algblomning. Algblomning innebär att det samlas stora mängder av algplankton och bakterier på ett och samma ställe. Vanligtvis uppstår detta på våren då vattnet blir varmare och då fotosyntesen ökar i och med att dagarna blir ljusare. I normala fall upphör blomningen av att alg- och bakterieätande plankton växer till sig och äter upp de överdrivna mängderna alger och bakterier. Men ibland kan algblomningen få riktigt allvarliga konsekvenser. Om näringshalten i vattnet blir allt för hög, oftast orsakad av mänsklig inblandning som övergödsling utsläpp osv, kan blomningen bli väldigt omfattande. Vattnet täcks av en blågrön illaluktande sörja av alger och bakterier. Och halterna av bakterier kan bli så höga att det innebär fara för både djur och människor. Syrebrist Ett annat problem som uppstår i samband med ökad näringstillförsel i havet är att syret i bottenvattnet förbrukas när ökade mängder organiskt material (alger, växter och djur) faller ner på bottnen och bryts ned. 1) Referens = Göteborgs miljövetenskapliga centrum, Chalmers och Göteborgs universitet [chemfile(), file(), referens i dokument] Referens = Göteborgs miljövetenskapliga centrum, Chalmers och Göteborgs universitet [chemfile(), file(), referens i dokument] Orsaker till övergödning av haven Användning av gödsel inom jordbruket, utsläpp av avloppsvatten eller avverkning av skog leder ibland till övergödning av haven. Hoten mot Östersjön och Västerhavet kommer dock inte bara från svenska håll. Till Västerhavet (Skagerrak och Kattegatt) transporteras den största delen av näringsämnena från Nordsjön med strömmar längs den danska kusten och från Östersjön via den norrgående strömmen genom Öresund och Bälten. Stora mängder av de näringsämnen som påverkar Västerhavet kommer alltså inte från Sverige, men det är floder och avrinningsområden i Sverige som påverkar kustområdena lokalt. Detta gäller även för Östersjön där länderna i öster och söder står för stora utsläpp av näringsämnen till Egentliga Östersjön medan lokala kustområden mest påverkas av utsläpp från vattendrag i Sverige. Jordbruket En stor källa till övergödningen av inlands- och kustvatten är den näring som läcker ut från åkermark. För att få bättre skördar berikas åkrar och betesängar med vanligt gödsel och konstgödsel. Den tillförda näringen kan inte alltid tas upp av växtligheten utan urlakas ur jorden och hamnar i grundvatten eller förs med dränering och diken till vattendrag, floder och hamnar slutligen i de kustnära områdena. Gödsel avger också ammoniak till atmosfären som slutligen regnar ner över land och hav. Skogsindustrin När stora ytor av skogsmark avverkas finns det ingen växtlighet som tar upp eller binder näringen i jorden. Då ökar också vattenflödet i marken vilket leder till urlakning av mineral- och näringsämnen till floder, sjöar och hav. Avlopp Avloppsvatten från städer, bostäder och industrier innehåller mycket näring och en stor del hamnar slutligen i havet. I reningsverk är det meningen att det avloppsvatten som produceras ska tas om hand och renas innan det släpps ut i närmaste vattendrag. För större reningsverken är det inte så svårt att ta bort en betydande mängd av den fosfor som finns i avloppsvattnet. Med hjälp av olika kemikalier som tillsätts i vattnet bildas klumpar med bl a fosfor, som sedan avlägsna. I mindre reningsverken saknas ibland utrustning som tar bort fosfor. Kväve är svårare ta bort från avloppsvattnet. Vid en del större reningsverksanläggningar får vattnet stå i stora dammar innan det släpps ut till vattendraget. I dammarna kan växter och vissa bakterier ta hand om både fosfor och kväve. Atmosfären Förbränning och elektriska urladdningar utgör den största källan till spridning av oxiderade kväveföreningar 1) i atmosfären medan ammoniakavdunstning i jordbruket orsakar de största emissionerna av ammoniumkväve till atmosfären. Inom förbränningsdelen är bidraget från fordonstrafiken det största, ungefär hälften av kväveoxiderna 1) som släpps ut härör från fordonstrafik. Till kvävebelastningen på havet bidrar alltså dessutom diffus tillförseln av kväveföreningar via atmosfären. 1 [chemfile(), nC=0 nr=fdiv, f1=/produkt/info/html/fdiv.htm]
Sediment Syrebrist på bottnarna, vilket kan vara en följd av övergödning, påverkar det oxiderade järnet som finns i sedimentet så att det minskar. En minskning av oxiderat järn i sedimentet leder till att fosfor frigörs från sedimentet till den ovanliggande vattenpelaren. Referens = SMHI, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut [chemfile(), file(), referens i dokument] Hydrosfären Referens = Havs - och vattenmyndigheten, Göteborg [chemfile(), file(), referens i dokument] 
Det mesta av vattnet i hydrosfären är saltvatten, men det finns betydande lager av sötvatten i form av exempelvis grundvatten. Även om det finns stora sötvattenlager så är det 
En viktig egenskap hos vatten är att det är tyngst vid 4oC och det är alltså normalt temperaturen i botten på svenska någorlunda djupa sjöar. På sommar och vinter fås stabil skiktning, men på vår och höst fås en omblandning. Men det gäller inte saltvatten. I haven är salthalten 3,5%, vilket ger maximal densitet vid fryspunkten, ca -1,9oC. Djuphaven 1) är kalla, runt 2oC. Hälften av havens ytvatten har en årsmedeltemperatur över 20oC, men trots det är medeltemperaturen i haven endast 3,5oC. Kallt bottenvatten tillförs från norra och södra ishavet. Vid Island finns ett gigantiskt vattenfall (under vattnet) där tungt vatten (kallt, hög salthalt) rasar ner i djuphavet. Det har stor betydelse för klimatet i Europa, genom att det bildas en motriktad ytlig ström, Golfströmmen. Haven är mycket djupa och har ett medeldjup på 3700 m. Trots att havsytan är mer än dubbelt så stor som landytan är havens produktion av biomassa betydligt mindre, kanske en tiondel av produktionen på land. Det är stor skillnad mellan olika områden främst beroende på tillgången av närsalter. 1) [chemfile(), nC=0 nr=fdiv, f1=/produkt/info/html/fdiv.htm]
Haven Hälften av CO2-utsläppen hamnar i atmosfären och drygt hälften av den CO2 som inte hamnar i atmosfären löses i haven. Troligen binds en del av CO2-utsläppen i mark och växtlighet på norra halvklotet. Referens = Kompendium om försurning och övergödning, Chalmers Göteborg [chemfile(), file(), referens i dokument]
Referens = Nationalencyklopedin [chemfile(), file(), referens i dokument] Surt regn Surt regn beror på utsläpp av svaveldioxid (SO2) och kväveoxider (NO, NO2) till atmosfären. Dessa ämnen reagerar med vatten i molnen och bildar
Vanligt regn har ett pH-värde omkring 7, surt regn har ett pH-värde omkring 5,6. Orsakerna till surt regn är såväl naturliga, t ex vulkaner och skogsbränder, som orsakade av mänskliga aktiviteter, t ex kraftproduktion, industrier och transporter. Surt regn bidrar kraftigt till försurning av sjöar och skogar. Detta medför bl a att fiskbestånden påverkas negativt, och att trädens blad torkar ut eller blir gulfärgade före hösten ( I marken skadas växternas rothår, vilket försvårar upptagningen av växtnäring. Surt regn bidrar till urlakningen av olika näringsämnen som genom Surt regn verkar även korroderande på flera material. Byggnader och statyer tar skada när syrorna reagerar med kalcium i material som kalksten och marmor. Referens = Havs- och vattenmyndigheten, Göteborg [chemfile(), file(), referens i dokument] 2) Referens = Havs- och vattenmyndigheten, Göteborg [chemfile(), file(), referens i dokument]
SO2 + H2O -> H2SO3 Svaveldioxid oxideras och bildar svaveltrioxid, SO3. 2SO2 + O2 -> 2SO3 Svaveltrioxid reagerar med vatten till svavelsyra, H2SO4. SO3 + H2O -> H2SO4 Kvävedioxid bildar salpetersyrlighet och salpetersyra när den reagerar med vatten. 2NO2 + H2O -> HNO2 + HNO3 Referens = Kemisk miljövetenskap, Chalmers och Göteborgs universitet [chemfile(), file(), referens i dokument] Referens = Naturvårdsverket [chemfile(), file(), referens i dokument] Kväve Kvävets roll i försurningen är mera komplex. Kväveoxider (NO, NO2) bildas vid all typ av förbränning, vilket beror på en reaktion med det kväve som naturligt finns i luften. Kväve når marken i form av salpetersyra HNO3, där nitratjonen (NO3-) är ett begärligt växtnäringsämne. Kväveoxider bidrar till försurning bara i ett läge där vegetationen inte förmår att ta upp mera kväve, Indirekt kan dock kvävets gödande effekt bidra till försurning via en ökad tillväxt av skog. Kvävemättnad leder till läckage av nitrat, (NO3-), ut till sjöar och vattendrag. Referens = Havs- och vattenmyndigheten, Göteborg [chemfile(), file(), referens i dokument] Syror i surt regn Svavelsyra i surt regn förekommer som sulfatjoner (SO42-) och oxoniumjoner (H3O+), Salpetersyra i surt regn förekommer som nitratjoner (NO3-) och oxoniumjoner (H3O+), Referens = Kemisk miljövetenskap, Chalmers och Göteborgs universitet [chemfile(), file(), referens i dokument] Ammoniak Kväve är ett näringsämne för växter. Försurning leder till urlakning av viktiga näringsämnen som magnesium, kalium och kalcium. När försurningen gått tillräckligt långt börjar också aluminium lakas ur. Referens = Naturvårdsverket [chemfile(), file(), referens i dokument] Ammoniak som hamnar i mark eller vatten kan bidra till försurning genom att det bildas överskott på vätejoner. Eftersom ammoniak (NH3) är extremt vattenlösligt drar den åt sig ytterligare en vätejon och blir då till ammonium (NH4+). Ammonium är en svag syra och i kontakt med vatten oxideras den och omvandlas till nitrat, NO3-. Nitrat lakas mycket lätt ut ur mark eller vatten och det blir överskott på vätejoner, som sänker pH-värdet och det ger en försurande effekt. Referens = Webbplatsen nyteknik.se [chemfile(), file(), referens i dokument]
2NH4+ + 2O2 -> 2NO3- + 2H+ 2NH4+ + 4O2 -> 2NO3- + 4H+ + 2H2O Referens = Naturvårdsverket [chemfile(), file(), referens i dokument] Utsläpp av gasen Ännu värre är det om ammoniumjonen omvandlas till nitrat (NO3-) och om denna nitrat dessutom inte tas upp av växtligheten, då frigörs två protoner totalt, vilket innebär att ammoniakens nettoeffekt blir försurande. Effekten kan alltså variera från fall till fall, men ur marksynpunkt kan man nog oftast anta att ammoniak inte bidrar nämnvärt till att motverka försurningen. Depositionen av ammonium (NH4+ är i ungefär samma storleksordning som depositionen av nitrat NO3-. Huvudsaklig källa till ammoniakutsläpp är jordbruksmark och utsläppen är en följd av att marken tillförs stora mängder kväve i form av gödsel. Referens = Kompendium om förurning och övergödning, Chalmers Göteborg [chemfile(), file(), referens i dokument] Huvudorsaken till försurningen är luftföroreningar, men även skogsbruket kan bidra. Växande träd tar upp näringsämnen som kan neutralisera surt regnvatten i marken. Om fallna träd får ligga kvar i skogen återgår dessa ämnen till marken. Om skogsbrukets uttag av biomassa blir för stort, t ex att grenar och toppar forslas bort som biobränsle, återförs inte trädens näringsämnen till skogsmarken vilket kan leda till att marken försuras. Referens = Naturvårdsverket [chemfile(), file(), referens i dokument] Mark- och vattenförsurning Kväveoxidutsläpp verkar försurande genom omvandling till salpetersyra (HN03) som ger ett nedfall av vätejoner (H+) och nitratjoner(N03-). Kväveoxidutsläpp leder till att växttillgängligt kväve i olika former tillförs ekosystemet. Det ger i ett första skede en gödningseffekt som sedan följs av en allt allvarligare näringsobalans. När kvävetillskottet är så stort att nitrat börjar läcka ut ur jordarna talas det om Stora kvävenedfall medför störningar i skogsekosystemen som på olika sätt försvagar skogen. Om skogsområden befinner sig nära kvävemättnad medför ett fortsatt eller i värsta fall ökat kvävenedfall att nitratläckaget från skogarna till ekosystemet kan komma att öka starkt. Referens = Kemisk Miljövetenskap, Chalmers Göteborg [chemfile(), file(), referens i dokument] Utsläpp av svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak Det som förorsakar försurningen är främst utsläpp från transporter, energianläggningar, industri och jordbruk. Svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak är de ämnen som har störst betydelse för försurningen. Det är inte bara nedfallet av försurade luftföroreningar som orsaker försurningen i marken. Skogsmarken och därmed indirekt även sjöar och vattendrag kan även försuras genom själva skogsbruket. Den största delen av de försurande ämnen som faller ner över Sverige har förts hit med vindarna från andra länder. Det finns internationella avtal som behandlar just problemet med att luftföroreningar inte känner några nationella gränser. Ett är det så kallade Göteborgsprotokollet, och ett annat är EU:s takdirektiv. Båda dessa bidrar till att minska utsläppen av försurande ämnen. Försurningen har effekter på växter och djur, främst i sjöar och vattendrag. Försurande ämnen i nederbörd, luft, vatten och mark gör att material vittrar snabbare. Försurade sjöar Problemet med försurade sjöar är störst i sydvästra Sverige. Där är 46% av sjöarna försurade. I övriga delar av Sverige varierar andelen mellan 9 och 2%, lägst i Norrlands inland. Nedfall av försurande ämnen leder till att det avrinnande vattnet från skogsmark blir surt och aluminiumrikt. Detta orsakar skador på vattenlevande växter och djur. Antalet arter i sura sjöar minskar kraftigt, inte bara på grund av den ändrade vattenkemin, utan också som en följd av att konkurrensen och tillgången på föda ändras. Även skogsbruket kan leda till försurning av sjöar och vattendrag. Kräfta och lax hör till de känsligaste djuren Bland de bottenlevande djuren är snäckor, musslor och kräftdjur, däribland flodkräfta, särskilt känsliga. Många fiskarter är också mycket känsliga för försurning. T ex är mört och laxfiskar mycket känsliga medan gädda och abborre är något tåligare. Oftast är det rom- och yngelstadierna som är känsligast. Vid ett pH-värde på 4,5 är i stort sett all fisk borta, liksom de bottenlevande djur och mikroorganismer som livnär sig på icke levande organiskt material. Återhämtningen från försurningen har dock gjort att försurningskänsliga arter som mört har kunnat återetablera sig. Vitmossa och näckrosor trivs i försurat vatten Men det finns även arter som trivs i försurat vatten. Ett exempel på en sådan art i svenska sjöar är vitmossa. När flertalet algarter och även många högre växter minskar eller försvinner helt kan vitmossa breda ut sig kraftigt. Andra tåliga växter är näckrosor, vissa trådalger och vissa starrarter. Även grundvattnet försuras I områden där försurningen är kraftig är även en stor del av grundvattnet försurat. Det sura vattnet lakar ut metaller som aluminium, koppar, kadmium, zink och bly från marken, vattenledningar och varmvattenberedare. Referens = Naturvårdsverket [chemfile(), file(), referens i dokument]
Ozon bildas genom att syremolekyler (två atomer syre) spjälkas av UV-strålningen på höga höjder. Därefter kan de ensamma atomerna slå sig samman med syremolekyler och bilda ozon. Den viktigaste platsen för ozonbildning är på hög höjd över ekvatorsregionen. Vid de förhållanden som råder i jordens atmosfär är ozon en gas. Den är kraftigt oxiderande och kan därför irritera slemhinnor, ögon och även verka nedbrytande på exempelvis gummi. Ozon finns från jordytan upp till mycket höga höjder. Merparten av ozonet, cirka 90%, finns i stratosfären på 10 - 50 km höjd, vilket utgör det sk Ca 10% av ozonet finns i troposfären under 10 km och om ozonet är nära jordytan kallas det Ozon kan även bildas nära jordytan med hjälp av vissa föroreningar i kombination med solljus, sk fotokemisk reaktion. Ozonet i atmosfären fungerar som ett En förändrad strålning kan också påverka ekosystemen. Exempel på negativ inverkan är minskade skördar och störningar i näringskedjan i havet. Vissa material såsom plaster, färger, gummi mm bryts ner av UV-strålning. 
Referens = Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI) [chemfile(), file(), referens i dokument]
I stratosfären 1) skyddar ozon mot solens farliga ultravioletta strålar 2), men det är skadligt för växter och djur som lever i den lägsta delen av atmosfären 1). Det hindrar fotosyntesen och skadar vattenbalansen hos växter, och reagerar med slemhinnorna i luftvägarna. Stratosfären kännetecknas av att temperaturen, till skillnad från i andra skikt, ökar med höjden Marknära ozon bildas bland annat när solljuset möter bilavgaser. Det alstras också i kopieringsapparater. 1 [chemfile(), nC=0 nr=fdiv, f1=/produkt/info/html/fdiv.htm]
2) [chemfile(), nC=0 nr=fdiv, f1=/produkt/info/html/fdiv.htm]
UV-A 315 - 400 nm UV-B 280 - 315 nm UV-C 200 - 280 nm UV-strålningen vid jordytan består till 95% av UV-A och resterande del av UV-B. Atmosfären filtrerar bort så gott som all UV-C-strålning och en stor del av UV-B. 
Atmosfären brukar delas in i olika lager beroende på hur temperaturen i genomsnitt förändras med höjden över jordytan. 
Ozon (O3) bildas naturligt av fotolys av kvävedioxid (NO2) genom följande reaktioner NO2 + UV -> NO + O O2 + O -> O3 NO + O3 -> NO2 + O2 O3 + UV -> O2 + O Dessa reaktioner leder inte till någon nettoproduktion av ozon, eftersom det ozon som bildas i reaktion 2 bryts ned av den kväveoxid (NO) som bildas i reaktion 1. Dock kommer dessa reaktioner, pga olika reaktionshastighet, att leda till att luften dagtid innehåller en låg koncentration av ozon. Höga halter uppstår först i närvaro av lättflyktiga organiska föreningar (VOC). En del av sådana organiska föreningar avges naturligt av växter (särskilt barrträd), men i städer kommer emissionen från t ex hantering av olja och oljeprodukter eller ofullständig förbränning av oljeprodukter i motorer och kraftverk. Dessa organiska föreningar höjer halten av ozon då de reagerar med kväveoxiden som bildas i reaktion 1 ovan. Elimination av kväveoxiden leder till att mindre ozon kan förstöras genom reaktion 3, vilket leder till att koncentrationen av ozon dagtid höjs. Ett exempel på hur detta sker är genom oxidation av etan (C2H6) C2H6 + OH -> C2H5 + H2O C2H5 + O2 -> C2H5O2 Den peroxiradikal (C2H5O2) som bildas i den andra reaktionen ovan kan sedan reagera med NO C2H5O2 + NO -> C2H5O + NO2 Kvävedioxiden som bildas här kan sedan fotolyseras vidare enligt den allra första reaktionen ovan och bilda mer ozon. Fotolys är en typ av kemisk reaktion som orsakas av fotoner, dvs elektromagnetisk strålning som ljus och ultraviolett ljus. Ett exempel är ombildandet av syrgas till ozon. Referens = Mittuniversitetet [chemfile(), file(), referens i dokument]
Det Vanligtvis finns syre i atmosfären som två syreatomer tillsammans, och kallas för syrgas (O2). När UV-ljus av en viss våglängd träffar syrgasmolekylerna splittras dessa till två syreatomer. De ensamma syreatomerna kan sedan reagera med en syrgasmolekyl och bilda ozon. Ozonet kan i sin tur splittras av UV-ljus med en annan våglängd till syremolekyl och en ensam syreatom. På så sätt bryts syremolekyler och ozonmolekyler ned för att återbildas. I och med kollisionerna med syreatomer/-molekyler bromsas UV-ljuset upp och når inte längre ner i atmosfären. Stratosfären är med andra ord både en källa till ozon (ozon bildas) och en sänka (ozon sönderdelas). I båda processerna absorberas UV-strålning. Förloppet ställer in sig i en jämvikt med en någorlunda konstant halt av ozon. UV-strålar kan vara farliga för levande organismer genom att de har en energimängd som kan splittra molekyler som levande organismer är uppbyggda av, t ex i huden. Speciellt allvarligt är det när UV-strålningen påverkar arvsmassan i cellerna. Utsläpp av vissa ämnen, framförallt klorfluorkarboner (CFC), som tar sig ända upp i stratosfären kan där orsaka en snabbare nedbrytning av ozonskiktet. Pga detta minskar mängden ozon i stratosfären och mängden av det UV-ljus som annars skulle ha stoppats av ozon ökar nere vid jordytan. Framförallt är det den sk UV-B strålningen 1) som absorberas i ozonskiktet. Referens = Mittuniversitetet [chemfile(), file(), referens i dokument] CFC = ChloroFluoroCarbon compounds, klor-fluor-kol-föreningar HCFC = Väteklorfluorkolföreningar CFC och HCFC kallas ofta för Referens = Kemikalieinspektionen [chemfile(), file(), referens i dokument] 1) [chemfile(), nC=0 nr=fdiv, f1=/produkt/info/html/fdiv.htm]
När CFC-gaser kommer ut i luften bidrar de till växthuseffekten så länge de uppehåller sig i troposfären (0-10 km). Om CFC sedan transporteras vidare längre upp till stratosfären (10-50 km) bidrar de till nedbrytningen av ozonlagret, som skyddar jorden från skadlig UV-strålning. 
Referens = Mittuniversitetet [chemfile(), file(), referens i dokument] Utsläpp av kloroflourokarboner (CFC och HCFC) men även andra CFC är mycket stabila ämnen och det finns få mekanismer på höjder under ozonskiktet som kan bryta ner CFC. Över eller på ozonskiktsnivå förekommer det UV-strålning med så pass kort våglängd och därmed högre energi så att den kan sönderdela CFC-molekylen. Det kan ta många år för CFC-molekylerna att nå upp till ozonskiktsnivå där de sönderdelas och kloret frigörs. Detta Andra ozonnedbrytande ämnen är metylbromid (växtgifter), haloner (eldsläckare) och metylkloroform (lösningsmedel). Bromatomerna i en del av dessa ämnen är ännu effektivare ozonnedbrytare än vad klor är. Referens = Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI) [chemfile(), file(), referens i dokument]
Utsläpp av Pga detta minskar mängden ozon i stratosfären och mängden av det UV-ljus som annars skulle ha stoppats av ozon ökar nere vid jordytan. Konsekvensen är att det mesta av den farliga ultravioletta strålning (270-315 nm) som ozonskiktet brukar stoppa i 1) [chemfile(), nC=0 nr=fdiv, f1=/produkt/info/html/fdiv.htm]
Hastigheten med vilken ozonet kan brytas ner är bl a temperaturberoende men det finns ytterligare en viktig faktor nämligen om reaktionen sker i gasfas (vilket är vanligast) eller i kontaktytan med flytande eller fasta ämnen. Det senare kan snabba upp hastigheten mångfalt. Kemiska reaktioner som sker i flera olika faser kallas heterogena reaktioner. Atmosfären är ju vanligtvis i gasfas men det finns undantag exempelvis moln. De vanliga molnen befinner sig långt under ozonskiktet men det förekommer ett slags moln på ozonskiktsnivå. De kallas för De låga temperaturerna finns framförallt nära polerna i slutet av vintern. Atmosfärens cirkulation (vindarna) är emellertid annorlunda på norra och på södra halvklotet. På norra halvklotet finns flera nordsydliga bergskedjor som framkallar ett nord-sydligt utbyte av värme. Detta medför att avkylningen sällan blir så stark i Det finns ytterligare en källa till partiklar i ozonskiktsnivå. Det är efter kraftiga explosiva vulkanutbrott som det kan komma upp stora mängder med partiklar (aerosoler). Dessa sprids med vindarna och täcker hela jorden efter cirka ett halvår. Beroende på deras kemiska sammansättning och säkert andra faktorer kommer ozonskiktet att påverkas. 2) [chemfile(), nC=0 nr=fdiv, f1=/produkt/info/html/fdiv.htm]
2) [chemfile(), nC=0 nr=fdiv, f1=/produkt/info/html/fdiv.htm]
Referens = Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI) [chemfile(), file(), referens i dokument] [chemfile(), nC=0 nr=enviro-t, f1=/produkt/info/html/enviro-t.htm]
Det är svårt att sätta upp allmänt giltiga regler för att bedöma vilka ämnen som riskerar att ge skador på miljön. Miljögifter har kortsiktigt eller i låg koncentration sällan några direkta skadeverkningar. Problemen uppstår ofta på lång sikt och kan inträffa långt ifrån miljögiftets källa. Det finns dock några kriterier som, om de är uppfyllda, gör att ämnet kan klassas som långsiktigt skadeverkande. Ett ämne kan klassas som ett miljögift om det uppfyller någon eller några av de här kriterierna - Ämnet är främmande för ekosystemet - Ämnet är fettlösligt och kan därför ansamlas i levande vävnad - Ämnet är stabilt, det vill säga att det inte bryts ned så lätt - Ämnet har vidsträckt spridning - Ämnet tas upp av levande organismer och anrikas i näringspyramiden, biomagnifikation - Ämnet ansamlas via födan i organismens vävnad och koncentrationen ökar med tiden, bioackumulering Typer av miljögifter Det finns i huvudsak två olika huvudgrupper av miljögifter - - Båda typerna kan vara Flera miljögifter är mycket stabila dvs de bryts inte ner eller bryts ner väldigt långsamt. Miljögifter kan även vara fettlösliga/lipofila och lagras och ackumuleras i fett och fettvävnader hos organismer. Andra gifter binder sig till proteiner. Organiska föreningar Organiska föreningar är föreningar som är baserade på kolmolekyler. - - - - - Oorganiska ämnen och föreningar Metaller I atmosfären kan Spridning och upptag Referens = Miljöeffekter, kompendium i miljöskydd, del 4, KTH Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
I en snäv vetenskaplig beskrivning är miljögift ett främmande ämne som finns i så höga koncentrationer i miljön att det får en dokumenterad negativ effekt på människor, djur och natur. Det kan vara svårt att bevisa att en ämne är hälsoskadlig, eller har effekter på djur och natur, i detta perspektiv vilket gör att listan över miljögifter är förvånansvärt kort. PCB, DDT, dioxiner, tributyltenn, kvicksilver, kadmium och bly är några exempel där det finns bevis om att de utgör ett direkt hot mot biologiskt liv. Dioxin är ämnen som mer korrekt kemiskt är polyklorerade dibensofuraner eller dibenso-p-dioxiner. Däremot finns inte bromerade flamskyddsmedel, ett ämne som har varit starkt ifrågasatt under senare år, med på listan. Detta trots att forskarna vet att det finns förhöjda halter i miljön och att de i labbförsök kan bevisa att de har toxiska effekter. Problemet är att de inte med absolut säkerhet kan säga hur ämnesgruppen påverkar liv utanför labbet. Svårigheten ligger i att det finns många ämnen som kan ge samma effekt och därmed döljer vissa föreningar förmodade effekter av andra kemiska ämnen i miljön. Och i brist på bevis klassificeras flamskyddsmedel, och liknande ämnen, därför som Referens = Miljökemi vid Stockholms Universitet [chemfile(), file(), referens i dokument] Miljögifter delas ofta upp i två huvudgrupper - Organiska föreningar - Tungmetaller Organiska föreningar har kol som en huvudbeståndsdel. Ett allvarligt problem med de organiska föreningar som är skapade på laboratorierna är att de kan få onaturliga egenskaper. Bland annat har många av dem en mycket lång halveringstid. Även var och hur ett ämne används spelar stor roll för dess långsiktiga påverkan på sin omgivning. DDT och PCB är två substanser som ofta nämns när miljögifter kommer på tal eftersom de bevisligen har en negativ påverkan på miljön. Men det finns en viktig skillnad mellan dem. DDT användes främst som ett bekämpningsmedel i jord- och skogsbruk och när det under 1970-talet förbjöds upphörde spridningen nästan omedelbart och man kunde redan efter några år notera att halterna i naturen hade börjat sjunka. PCB var tidigare en vanlig komponent i fogmassa och olika elektriska installationer. Många av dessa finns fortfarande kvar vilket innebär att PCB fortsätter att läcka ut i naturen och nedgången i halter går långsamt. Tungmetaller har en annan, ur miljösynpunkt, besvärlig egenskap. Allt som en gång kommit ut i naturen kommer för alltid att finnas kvar eftersom metaller, till skillnad från organiska föreningar, inte har någon halveringstid. Det är inte lätt att säga om det är tungmetaller eller de organiska föreningarna som är har störst negativ påverkan på hälsa och miljö. Å ena sidan har tungmetaller en långsiktig negativ effekt på miljö och hälsa som kan bli svårare att hantera jämfört med effekterna av de organiska ämnena. Å andra sidan är det enorma antalet organiska kemikalier ett stort och svårhanterat problem. Referens = Miljökemi vid Stockholms Universitet [chemfile(), file(), referens i dokument]
Men intresset kan även förklaras av att Bisfenol A finns i bland annat nappflaskor, kassakvitton och på insidan av vattenledningsrör, produkter som finns i närmiljön. Att bli av med Bisfenol A är dock ganska lätt, dels finns det alternativ men framförallt har ämnet en mycket kort halveringstid. Värre är det med den grupp miljögifter som går under samlingsnamnet POP, dit bland annat PCB och dioxiner hör, eftersom deras halveringstid istället är mycket lång. PCB fortsätter, trots att det är förbjudet att använda ämnet, att läcka ut i miljön eftersom en mängd material och produkter som innehåller substansen fortfarande finns i bruk. Dioxiner nybildas hela tiden i samband med förbränning och kommer därför heller inte att försvinna lättvindigt. Diffusa utsläpp kan ge effekter på lång sikt Diffusa utsläpp är ganska osynliga och kommer ut i miljön genom att en stor del av de produkter som används sakta släpper ifrån sig en rad olika organiska föreningar och möjligen också tungmetaller. Det är svårt att bedöma långtidseffekterna vid exponering för dessa diffusa utsläpp. En del ämnen släpps ut både i stor mängd vid några få punkter och i mer begränsad mängd på mängder av olika ställen. Polycykliska aromatiska kolväten, ofta förkortat PAH, är ett exempel. Stora utsläpp sker i till exempel kolkraftverk och de små i miljarder olika motorer som drivs med fossil energi. Tungmetaller används även de i en lång rad produkter. Under senare år har dock användningen av bland annat bly minskat eftersom all bensin som säljs i Sverige numera är blyfri. Varje nytt utsläpp av tungmetaller kommer att adderas till de tidigare eftersom de inte bryts ner. Referens = Miljökemi vid Stockholms Universitet [chemfile(), file(), referens i dokument]
Det betyder att allt biologiskt liv på vår planet är påverkat av giftiga och potentiellt gifta ämnen. Värst är det naturligtvis nära utsläppskällan men framförallt gasformiga ämnen som snabbt kan transporteras till andra delar av klotet. Ämnen som sakta diffunderar ut från material och produkter adsorberas till partiklar i den omgivande luften. Rovdjur har mycket högre halter av miljögifter än vad som finns i den omgivande miljön. Fenomenet kallas Referens = Miljökemi vid Stockholms Universitet [chemfile(), file(), referens i dokument] | |||||||||||||||||||||||||||||||