typ av folder som betyder, klicka på rubrik - öppnar flik med info 
typ av folder som betyder, klicka på rubrik - stänger flik med info Till rubrik kan det finnas underrubrik, klicka på samma sätt där för att
öppna
eller stänga flik med info. | Loading .... [chempa.prj, /produkt/chemical.dat -> /produkt/html/data/chemical.php] .... ok |
|
typ av folder som betyder, klicka på rubrik - öppnar flik med info typ av folder som betyder, klicka på rubrik - stänger flik med info Till rubrik kan det finnas underrubrik, klicka på samma sätt där för att öppna eller stänga flik med info. |
Det finns mycket information om olika ämnens toxicitet och risker på internet, ofta gratis. Förutom att söka i bilaga VI till CLP-förordningen och att googla kan det ibland vara önskvärt att göra mera riktade sökningar i databaser för att få fram information om toxicitet och risker.
Om CAS-nr inte finns med för ämne, kan det sökas i ämnesregistret på Kemikalieinspektionens webbsida. <<<< Länk till ämnesregistret, där det går att skriva hela eller delar av namnet <<<< Echas Search for Chemicals 1) [chemfile(), nC=0 nr=fdiv, f1=/produkt/info/html/fdiv.htm]
1)
Europeiska kemikaliemyndigheten Echas samlade information om kemiska ämnen på EU-marknaden.
Uppgifterna består av icke-konfidentiell information som inkommit till Echa enligt skyldigheter i Reach, CLP-, biocid- samt PIC-förordningarna.
Sök kemiska ämnen efter ämnesnamn, EG-nummer, CAS-nummer, molekylformel, regelområde eller klassificering.
Av och till saknas CAS-nr och istället kan EG-nr finnas för ämnet. EG-nr används för kemiska ämnen på marknaden inom EU. Om det inte går att hitta CAS-nr eller EG-nr, kontakta leverantören. Om CAS-nr och/eller EG-nr finns för ämnet går det att söka riskinformation i tabell 3.1 och tabell 3.2 i bilaga VI till CLP-förordningen. [chemfile(), nC=0 nr=CAS_nr, f1=/produkt/info/html/CAS_nr.htm] CAS-nr CAS-nummer är ett unikt identifieringssnummer för kemiska ämnen. [chemfile(), nC=0 nr=EG_nr, f1=/produkt/info/html/EG_nr.htm] EG-nr EG-nummer är förteckning med unika Eventuella risker är alltid beroende på exponeringsnivåer, exponeringstid och upptag i kroppen varför det är viktigt med en yrkeshygienisk exponeringsbedömning. <<<< Klassificerings- och märkningsregistret - inklusive ämnen i bilaga VI till CLP 1) <<<< Informationsmaterial om CLP KEMI har också en länk till webbsida om GHS 2) <<<< Globally Harmonized System of Classification and Labelling of Chemicals (GHS) [chemfile(), nC=0 nr=fdiv, f1=/produkt/info/html/fdiv.htm]
1)
CLP, eller CLP-förordningen, står för förordning (EG) 1272/2008 som gäller klassificering, märkning och förpackning av kemiska ämnen och blandningar
2) Globally Harmonized System of Classification and Labelling of Chemicals är ett globalt harmoniserat system (GHS) för klassificering och märkning av kemikalier. GHS innebär att globalt överenskomna kriterier tillämpas vid bedömningen av kemikaliers fysikaliska, hälso- samt miljöfarliga egenskaper.
<<<< Arbete och Hälsa publicerar svenska och nordiska kriteriedokument enligt ovan som är sökbara <<<< Institutet för miljömedicin (IMM) på KI har publicerat många granskade översikter Dokument och granskade översikter från internationella organisationer <<<< INCHEM (Chemical Safety Information from Intergovernmental Organizations) , med bl a Environmental Health Criteria, IARC, Riskline <<<< IRIS (Integrated Risk Information System) har expertgranskade monografier för fler än 500 ämnen (gränsvärdesunderlag) <<<< ITER (International Toxicity Estimates for Risk) har sammanställningar av olika internationella expertgruppers bedömningar <<<< WHO/IPCS (International Programme on Chemical Safety) (bl a Environmental Health Criteria) <<<< IARC (bl a databas om cancerrisker)
Referens = Tidskrift Natur och Miljö, Toxinfo-handboken, Kemikalieinspektionens tekniska beskrivning av zeoliter, Faktablad från Tvätt och Vatten-redaktionen, Kemira [chemfile(), file(), referens i dokument]
Tvättmedel kan även delas in i grupperna vittvätt och kulörtvätt. Skillnaden mellan dessa är främst att vittvättmedel innehåller blekmedel för att bleka bort fläckar och att bevara textiliernas vita färg. Kulörtvättmedel är avsett för färgade textilier och innehåller inget blekmedel då detta snabbt skulle matta av klädernas färger. Förr innehöll vittvättmedel inte sällan optiska vitmedel, som skulle göra att tvätten såg skinande vit ut, men av bl a. miljöskäl är dessa nu ovanliga. Optiska vitmedel eller blekmedel är inget egentligt blekmedel utan snarare ett färgämne som ger ett ökat intryck av vithet genom fluorecens. Tvättmedel är olika effektiva vid olika temperatur på tvättvattnet. Olika ingredienser har olika optimal temperatur. TAED (Tetra-Acetyl-Etylen-Diamin) är en aktivator som gör att full tvätt- och blekeffekt uppnås av vittvättmedel vid lägre temperatur än utan aktivator (60 grader i stället för 90, sägs ofta). Enzymer i vanliga tvättmedel fungerar ofta bäst vid temperaturer kring 50 grader. Under cirka 60 grader överlever fler mikroorganismer (t ex sporer från fotsvamp). Konsumentverket rekommenderar privatpersoner en tvättemperatur på minst 60 °C för sänglinne för att tvätten ska bli ren. Referens = Tidskrift Natur och Miljö, Toxinfo-handboken, Kemikalieinspektionens tekniska beskrivning av zeoliter, Faktablad från Tvätt och Vatten-redaktionen, Kemira [chemfile(), file(), referens i dokument]
Vattenavhärdare är ämnen som sänker vattnets hårdhet för att öka tensidernas effektivitet och att hindra uppkomsten av bl a kalktvål och andra svårlösliga salter som kan skada både tvätten och tvättmaskinen. Vanliga vattenavhärdande medel är fosfater av olika slag. Idag används oftast zeoliter som byter ut de hårda Ca2+ och Mg2+-jonerna mot den mjukare Na+-jonen. På så sätts mjukgörs hårt vatten. Blekmedel används endast i vittvättmedel där det bleker bort svårlösliga fläckar. Enzymer i tvättmedel är oftast amylas och proteas. Proteas bryter ned proteiner och proteinhaltiga fläckar som t ex fläckar av ägg, mjölk. Parfym i tvättmedel tillsätts för att ge de tvättade kläderna en fräsch lukt. Vissa andra ingredienser i tvättmedel kan ge en mer ofräsch doft om de inte sköljs ut ordentligt. Ofräsch doft kan uppstå om kemikalier av låg kvalitet används i tvättmedlet eller om tvättmaskinen har beläggningar inuti. Karboxymetylcellulosa (CMC) hindrar smutsen från att fastna på tvätten igen, ämnet håller smutsen i tvättvattnet. Referens = Tidskrift Natur och Miljö, Toxinfo-handboken, Kemikalieinspektionens tekniska beskrivning av zeoliter, Faktablad från Tvätt och Vatten-redaktionen, Kemira [chemfile(), file(), referens i dokument]
Små hårda partiklar kan bli kvar på ytan av tygfibrerna, så kallade inkruster, som kan orsaka hudirritation och / eller göra att tyget blir styvare. Inkrusterna kan bestå av både oorganiskt och organiskt material. De oorganiska partiklarna innehåller oftast kalcium- och magnesiumföreningar samt zeolit, de organiska främst tvålrester. Vid tvätt i för hög temperatur riskerar man ökad mängd inkruster. Referens = Tidskrift Natur och Miljö, Toxinfo-handboken, Kemikalieinspektionens tekniska beskrivning av zeoliter, Faktablad från Tvätt och Vatten-redaktionen, Kemira [chemfile(), file(), referens i dokument]
Fosfatfria tvättmedel innehåller istället ofta kiselhaltiga leror, zeoliter, såpa (såpabaserat tvättmedel) som allmänt anses vara bättre ur miljösynpunkt. Referens = Tidskrift Natur och Miljö, Toxinfo-handboken, Kemikalieinspektionens tekniska beskrivning av zeoliter, Faktablad från Tvätt och Vatten-redaktionen, Kemira [chemfile(), file(), referens i dokument]
Främst tas emissioner från byggnads- och inredningsmaterial och hushållsprodukter upp, men också ämnen som bildats vid kemiska reaktioner mellan olika föroreningar i inomhusmiljön. Dokumentet innehåller också en genomgång av de hälsoproblem som förknippas med inomhusmiljön, liksom kortfattade sammanställningar av åtgärder, lagstiftning, information och bedömningsgrunder. Vanliga föroreningar i inomhusluft är - oorganiska gaser som kväveoxider (NO och NO2) - ozon (O3) - flyktiga och halvflyktiga organiska ämnen (VOC och SVOC) Därtill kommer partiklar och aerosoler - oorganiska i form av oxider, salter, silikater - organiska i form av vätskedroppar av svårflyktiga organiska ämnen - biologiska i form av pollen, sporer och bakterier Källor till kemiska föroreningar i inomhusluft är • föroreningar i utomhusluften • byggnadsmaterial, inredning och hushållsprodukter • aktiviteter som matlagning, städning, underhåll och hobbyverksamhet • utandningsluft, hudrester och svett mm från människor Nya ämnen bildas också både i inomhusluften och på materialytor. Det sker genom kemiska reaktioner mellan föroreningar i luften eller mellan föroreningar i luften och ämnen på olika ytor. I fuktiga miljöer kan dessutom mikrobiella processer starta som producerar flyktiga organiska ämnen. Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
• Alifatiska kolväten består av väte förenat med kedjeformade kolföreningar. • Aromatiska kolväten består av väte förenat med en särskild typ av ringformade kolföreningar, med bensen som grundform. • Terpener är speciella alifatiska eller cykliska (men inte aromatiska) kolväten, ibland förenade med syre. Alkoholer, aldehyder, ketoner, syror och estrar är exempel på föreningar mellan syre och (alifatiska eller aromatiska) kolväten. Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
Världshälsoorganisationen (WHO) har rekommenderat en indelning av de flyktiga organiska ämnena, VOC, (från engelskans Volatile Organic Compounds), efter följande kokpunktsintervaller.
EU definierar flyktig organisk förening (VOC) som organisk förening vars begynnelsekokpunkt är högst 250 °C, mätt vid ett standardtryck av 101,3 kPa. Det finns också definitioner som tar fasta på ämnenas ångtryck. Begreppet Totalhalt VOC (TVOC) är ofta förekommande och avser en sammanvägning av alla VOC. Koncentrationerna av VOC i inomhusluften är ofta betydligt högre i nybyggda hus än i äldre byggnader. Minskningen av halten VOC sker genom att ämnen från byggmaterialen ventileras ut. Den tid det tar kan förlängas genom att ämnena från ett material under en tid adsorberas i ett annat material. Varje enskilt ämne har ofta flera olika källor i inomhusmiljön. Det kan till exempel vara material, produkter och aktiviteter. Flera hundra VOC har detekterats i inomhusluft. De flesta är vanliga även i utomhusluften, men då i betydligt lägre koncentrationer än inomhus. De dominerande ämnesgrupperna är • alifatiska kolväten med fyra till sex kol i kedjan, C4-C6 • alifatiska kolväten med åtta till tolv kol i kedjan, C8-C12 • aromatiska kolväten, som bensen, toluen, xylener, etylbensen, trimetylbensener och styren. Exempel på vanliga undergrupper av dessa är alkoholer, aldehyder, ketoner, estrar och terpener. Koncentrationsmått
Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
De lägsta alifatiska kolvätena med ett till fyra kol i molekylen är gasformiga och används i bränslen. De som har fem till sju kolatomer i kedjan (C5 till C7), som pentan, hexan och heptan, används som lösningsmedel och kan förekomma i alkydfärger. Högre alifatiska kolväten (C8 till C11) ingår i vanlig lacknafta som används som lösningsmedel för en stor mängd olika produkter, t ex lim, mjukgörare för PVC, golvpolish, vax, och impregneringsmedel. Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
Förutom bensen används de flesta som lösningsmedel i en stor mängd produkter som t ex färg, lack, lim och fogmassor. Bensen finns i utomhusluft där bensin och bilavgaser är de viktigaste källorna. Dessutom kan rökning höja koncentrationen av bensen inomhus. Toluen är det absolut vanligast förekommande aromatiska kolvätet i luften och finns överallt både inomhus och utomhus. Xylener (orto-, meta- och para-xylen) är de näst vanligaste aromatiska kolvätena inomhus. Styren används vid tillverkning av plaster, polymerer, både som monomer och som lösningsmedel. Men jämfört med de övriga vanliga aromatiska kolvätena är koncentrationen i inomhusluften låg. Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
Vanliga alkoholer i inomhusmiljön är etanol (C2), isopropanol (C4), n-butanol (C4), 2-etyl-1-hexanol (C8) och 2-butoxyetanol (C6). Ofta uppmärksammad är 2-etyl-1-hexanol, som kan finnas i målarfärger och lacker. I inomhusmiljön bildas denna alkohol vanligen genom hydrolys av vissa vanliga mjukgörare (ftalater). Hydrolys är en kemisk process där en molekyl klyvs i två delar efter att en vattenmolekyl har adderats. Ämnesomsättningen i kroppen producerar etanol som sedan avges till inomhusmiljön genom utandningsluften. Isopropanol, 2-butoxyetanol och n-butanol kommer från rengöringsmedel och polermedel för golv och möbler. Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
Exempel på vanliga aldehyder i inomhusluft är - formaldehyd (C1) - acetaldehyd (C2) - pentanal (C5) - hexanal (C6) - samt en del högre aldehyder (C7–C10) Aldehyder är relativt reaktiva och är därför ofta hälsofarliga. Formaldehyd är den vanligast förekommande aldehyden i inomhusmiljön. Det är en färglös gas med lätt obehaglig, stickande och unken lukt. Formalin är en lösning av formaldehyd i vatten. Ett viktigt användningsområde för formaldehyd är tillverkning av polymerer. De vanligaste produkterna är urea-formaldehydpolymer, som används som bindemedel i till exempel spånplattor samt melaminformaldehydpolymerer som används i laminat och lacker. Formaldehyd kan också finnas i textilier, kosmetika, nagellack och schampo. Emissionen av formaldehyd ökar med ökad luftfuktighet och temperatur inomhus. Det beror främst på att resthalter av monomeren formaldehyd i de polymera materialen frigörs. Till viss del kan det också bero på att polymererna bryts ner, vilket medför att formaldehyd frigörs ur materialet. Källor till formaldehyd i utomhusluften är framför allt bilavgaser, både från bensindrivna och etanoldrivna fordon. Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
I likhet med formaldehyd är bilavgaser en viktig källa för acetaldehyd i utomhusluften. Både formaldehyd och acetaldehyd är mycket lättflyktiga och ingår inte i den vanliga analysen av VOC i inomhusluft. I stället krävs det en särskild provtagning på reaktiv adsorbent följt av analys med vätskekromatografi för att analysera dessa mycket flyktiga ämnen. Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
- 2-propanon (C3), som också kallas aceton - metylisobutylketon, förkortat till MIBK Båda används som lösningsmedel i färg, lim och tätningsmedel. Aceton bildas dessutom vid nedbrytning av fett i kroppen och förekommer alltid i utandningsluften. I lokaler där många människor vistas, som skolsalar och andra samlingslokaler, är utandningsluften den största acetonkällan. Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
Estrar framställs genom kondensation av karboxylsyra och alkohol. Vid en kondensationsreaktion kopplas två eller ibland flera molekyler ihop samtidigt som en liten partikel, i organiska reaktioner oftast en vattenmolekyl, avlägsnas från de reagerande partiklarna. En vanlig kondensationsreaktion är esterbildningen, där en alkohol och en karboxylsyra reagerar och bildar en ester samtidigt som man får vatten som biprodukt. Ättiksyra (C2) används som lösningsmedel i fogmassor och ämnet kan ibland detekteras i inomhusluft. Människor utsöndrar små mängder ättiksyra via utandningsluft och svett. Estrar med korta kolkedjor har ofta kraftig, angenäm doft och flera av dem förekommer som aromämnen i frukt. De används också som syntetiska luktämnen. Butylacetat bildas av ättiksyra och butanol och har en fruktliknande lukt. Butylacetat används främst som lösningsmedel i färg och lack men också i lim och härdare. Det är ett vanligt ämne i inomhusluften. Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
Även inomhus emitterar trä och träprodukter terpener, företrädesvis produkter från barrträd. Hushållsprodukter kan också emittera terpener eftersom de kan ingå som lösningsmedel eller doftämnen. Terpener ingår i lösningsmedlet terpentin, som numera används i mindre omfattning. Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
Limonen har en karaktäristisk citronliknande doft, därav namnet, och används därför ofta också som doftämne i bland annat rengöringsprodukter. Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
Isopren är mycket lättflyktigt och tillhör gruppen VVOC, som inte detekteras i vanliga analyser av flyktiga organiska ämnen i inomhusluften. VVOC = Very Volatile Organic Compounds (mycket lättflyktiga organiska ämnen) Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
MVOC = Microbial Volatile Organic Compounds (mikrobiellt producerade lättflyktiga organiska ämnen) Produktionen och sammansättningen av dessa ämnen varierar mycket beroende på • vilken mögelart som producerar MVOC • möglets utvecklingsstadium • vilket material möglet växer på • fukt och temperatur. Exempel på särskilt vanliga ämnen som mögelväxt kan avge är alkoholer och ketoner, dels lägre (C2–C4), dels högre (C8) som 1-okten-3-ol, 3-oktanol och 3-oktanon. MVOC kan ge obehaglig lukt. De flesta av de ämnen som betecknas som MVOC kan också emitteras från material, aktiviteter och andra produkter i inomhusmiljön. Förekomst beror alltså inte uteslutande på mikrobiologisk växt. Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
• Aromatiska kolväten, som bensen, toluen, xylener, etylbensen, trimetylbensener och styren • Terpener, till exempel alfa-pinen och limonen • Alkoholer, till exempel butanol, 2-etylhexanol • Aldehyder, till exempel formaldehyd och hexanal • Ketoner, till exempel aceton • Estrar, till exempel butylacetat Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
• utomhusluften • byggnadsmaterial, inredning och hushållsprodukter • aktiviteter som matlagning, städning, underhåll och hobbyverksamhet • utandningsluft, hudrester och svett mm från människor Flera hundra VOC har detekterats i inomhusluft. De flesta är vanligt förekommande även i utomhusluft, men där i betydligt lägre koncentrationer än inomhus. Koncentrationen VOC i inomhusluft är ofta betydligt högre i nybyggda hus än i äldre byggnader. Oftast, men inte alltid, sker en avklingning över tid. De kemiska ämnen som förekommer i de högsta koncentrationerna är inte nödvändigtvis de mest hälsofarliga ämnena i inomhusluften. Toluen är det absolut vanligast förekommande aromatiska kolvätet i luft och finns överallt, både inomhus och utomhus. Formaldehyd är den vanligast förekommande aldehyden i inomhusmiljön. Mycket lättflyktiga ämnen VVOC, som formaldehyd och acetaldehyd, kräver en särskild provtagnings- och analysmetod. Därför ingår de normalt inte i kartläggningar av VOC i inomhusmiljö. Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
Exempel på kända parfymämnen är myskämnen, som omfattar ett stort antal ämnen med delvis liknande kemisk struktur men med lite olika dofter. Parfymindustrin använder främst syntetiskt framställda myskämnen. Dessa ingår som doftämnen i en stor mängd produkter som tvättmedel, diskmedel, parfymer, kosmetika och luftrenare. På senare tid har flera av de syntetiskt framställda myskämnena uppmärksammats som miljörisker då det visat sig att reningsverken inte kan bryta ner dem. De är stabila i naturen och det sker även en bioackumulering av dem. Typiska enskilda doftämnen finns i terpengruppen, där limonen är det allra vanligaste. Det används som doftämne i eteriska oljor, rengöringsmedel och parfymer. Terpenerna anses inte i sig själva kunna orsaka allergier men i kontakt med luft kan de lätt oxideras och bli starkt allergiframkallande. Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
Det är svårt att bestämma hur mycket emissionen från ett enskilt material bidrar till den totala exponeringen i en byggnad. Det är många faktorer att ta hänsyn till eftersom alla material installeras tillsammans med, eller i direkt kombination med, andra material. Golv består alltid av flera olika skikt från t ex betonggrund, fuktskydd, spackel för ytavjämning, akustiskt dämpande material, värmeisolerande material och lim, till ytbeläggningen (golvmattan) samt mattans eventuella ytbehandling. I den färdiga byggnaden sker sedan kontinuerligt kemiska och fysikaliska processer mellan och i materialen och då frigörs eller ombildas kemiska ämnen. Ämnen som avges (desorberas) från ett nytt material kan också fastna (adsorberas) på ett annat material i rummet (sänkeffekten). Därmed dämpas det nya materialets egna påverkan på luftkvaliteten. När emissionen från det nya materialet minskat börjar de ämnen som adsorberats i andra material att åter avges till rummet. Sänkeffekten medför alltså även en förlängning av den tid som människor exponeras för ämnen som emitteras från nya material. Porösa material med stora ytor, till exempel textilier, heltäckningsmattor och porösa ljudisoleringsmaterial, fungerar som depåer för avgivningen. Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
Det färdiga golvet riskerar därför att ge en hög, långsamt avklingande kemisk emission, som kan lukta starkt eller vara irriterande. Träprodukter behandlas med t ex naturliga träoljor som innehåller högre fettsyror (C13 till C17) och naturligt vax, som är löst i terpentin eller lacknafta, för polering. Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
Men fortfarande används t ex n-butylacetat, propylenglykol och 2-(2-butoxy-etoxy)etanol i vanliga färger. Flera av dessa ämnen har lång avklingningstid och kan förekomma i mätbara koncentrationer i inomhusluften lång tid efter målning. Andra mer lättflyktiga ämnen i målarfärger, särskilt alkydfärger, är aldehyder som propanal, butanal, pentanal och hexanal. Alkydfärg är färg där alkyd är bindemedel. Alkyd är en sorts polyester som består av alkohol, en flervärdig syra, och 60 till 80 procent vegetabilisk olja. Det är den vegetabiliska oljan i alkyden som gör att oljefärg behöver så lång tid för att torka. Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
PCB är svårnedbrytbart (persistent) och svårflyktigt. Teoretiskt kan det finnas 209 olika polyklorerade bifenyler och hittills har knappt 150 identifierats i tekniska produkter och ännu färre i miljön. Många av dem stör reproduktionen hos djur och kan också skada människor. Sedan 1995 är det förbjudet att använda PCB i produkter. PCB användes tidigare frekvent inom byggproduktionen i fogmassor, golvmassor, isolerrutor och kondensatorer. I inomhusmiljön används ftalater som mjukgörare, främst i PVC-mattor men också i färg, lim, tätningsmedel och fogmassor. De finns även i en mängd andra typer av produkter som förpackningsmaterial, medicinsk utrustning, leksaker och kosmetika. Flera av ftalaterna är klassade som giftiga, därför att de är reproduktionsstörande. Vanligast i Sverige har dietylhexylftalat (DEHP) varit. Dietylhexylftalat (DEHP), dibutylftalat (DBP) och bensylbutylftalat (BBP) är klassade som giftiga och reproduktionsstörande, dvs, de kan ge nedsatt fortplantningsförmåga och fosterskador. DBP är dessutom klassificerad som miljöfarlig och mycket giftig för vattenlevande organismer. År 2007 infördes ett totalförbud för dessa tre ftalater i alla leksaker och barnvårdsartiklar om de kan stoppas i munnen. Användningen av ftalater i byggnadsmaterial, såsom golv och tapeter är fortfarande tillåten. DEHP ersätts dock alltmer av andra diftalater med långa kolkedjor, främst diisodecylftalat (DIDP), di-n-oktylftalat (DNOP) och diisononylftalat (DINP). Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
Vanliga ftalater med korta sidokedjor (C2–C4) är dietylftalat (DEP), dibutylftalat (DBP) och butylbensylftalat (BBP). Vanliga ftalater med långa kedjor (C8–C11) är di-n-oktylftalat (DNOP), di-isononylftalat (DINP) och diisodecylftalat (DIDP). Ftalaterna är flytande inom stora temperaturintervall (t ex –50ºC till 340ºC för DEHP) vilket gör dem särskilt lämpade som mjukningsmedel för PVC. De kan utgöra upp till 40 procent av det färdiga materialet. Dessa mjukgörare är inte fast bundna till PVC-polymeren och därför utsöndras ftalater från plastprodukter. Denna diffusa spridning gör att ftalater förekommer nästan överallt i miljön. Avgivningen sker främst i form av aerosoler bundna till damm och andra partiklar. Till en mindre del avges de också förångade i luften. Ftalaterna har låg flyktighet och räknas till gruppen halvflyktiga organiska ämnen, SVOC. DBP är klassad som giftig och reproduktionsstörande (farokategori giftig). Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
- Ämnen som avges från ett nytt material kan fastna (adsorberas) på ett annat material i rummet (sänkeffekten) - Jämviktsförhållandena i rummet kan förändras över tiden, så att adsorberade ämnen lossnar igen och sprids ut i rummet Rena träprodukter i golvmaterial har i allmänhet låg avgivning. Ytbehandling av träprodukter kan ge en hög, långsamt avklingande emission, som luktar starkt och är irriterande. Vattenlösliga målarfärger för inomhusmiljö innehåller små mängder organiska lösningsmedel som kan klinga av under lång tid. Svårflyktiga kemikalier i byggnadsmaterial kan läcka ut och spridas i inomhusmiljön. Aktuella exempel är polyklorerade bifenyler (PCB) och ftalater. Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
Emissioner från hushållsprodukter kan förorena bostäder. Det sker särskilt när rengörings- och polermedel sprids över stora ytor som golv, möbler och väggar. Medlen kan då avge relativt stora mängder till luften av till exempel lösningsmedel som alkoholer och glykoletrar eller doftämnen som terpener. Men hur stor betydelse emissionen från hushållsprodukterna har för den totala sammansättningen av föroreningar i inomhusluften är både svårt att bedöma och mycket lite studerat. Syntetiska myskämnen används som doftämnen i hushållsprodukter som till exempel mjukmedel för tvätt, rengöringsmedel och kosmetiska produkter. Sammanfattning, kemikalier i hushållsprodukter Det är svårt att bedöma och mycket lite studerat vilken betydelse emissionen från hushållsprodukter har för den totala sammansättningen av föroreningar i inomhusluften. Att sprida rengörings- och polermedel över stora ytor, som golv och möbler, ger sannolikt störst emission till inomhusluften. Emissionen består främst av lösningsmedel (aromatiska och alifatiska kolväten) och terpener (limonen). Syntetiska myskämnen är vanliga doftämnen i hushållsprodukter. De är svåra att bryta ner, har hög fettlöslighet och de ackumuleras i kroppen. Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
På senare tid har forskningen dessutom visat att reaktiva kemiska ämnen som kommer in via utomhusluften också kan bryta ner material och flyktiga ämnen i luften inomhus. Fukt Fukt i byggkonstruktioner som inte har torkats ut på rätt sätt, vattenskador eller en hög relativ fuktighet (% RH) i inomhusluften är vanliga orsaker till inomhusmiljöproblem. Vatten tränger lätt in i material och kan beroende på förhållandena lokalt skapa en kemisk miljö som förändrar materialens egenskaper och emission. Kemiska reaktioner, t ex alkalisk eller sur hydrolys, startar och nya ämnen bildas som kan vara besvärande eller skadliga. Hydrolys är en kemisk process där en molekyl klyvs i två delar efter att en vattenmolekyl har adderats. Risken är stor att kemiska processer som initierats av hög fuktighet fortsätter även efter det att fukten torkat ut. Ett välkänt exempel är spånskivor som varit fuktiga innan de monterats i en byggnad. En hydrolys av det formaldehydbaserade limmet startar och spånplattan börjar emittera formaldehyd. Emissionen kan sedan fortgå under flera år efter monteringen. Material som tillverkats av naturliga oljor kan även skadas av vatten, t ex bindemedlen i linoleummattor. Bindemedlen bryts då ner och mattorna avger flyktiga fettsyror, aldehyder och alkoholer. Ofta uppstår då även en obehaglig, lukt. Vid rengöring finns det alltid risk för skada för mycket vatten används på ytor som suger upp vatten eller att vatten tränger ner i golv eller in i väggar. Väl känt är problemet med kasein i flytspackel som användes för avjämning av golv. Om fukt kom i kontakt med flytspacklet hydrolyserades spacklet och bildade ammoniak, aminer, svavelföreningar och alkoholer. De avgivna ämnena, främst ammoniak, förändrade färgen i golvmaterialen, t ex mörknade ek i trägolv och färgen hos PVC-mattor förändrades. Karaktäristiskt för nedbrytningsprodukterna var ofta en besvärande, stickande och unken lukt. Lukten orsakades främst av ämnet 2-aminoacetofenon, som troligen är en nedbrytningsprodukt av aminosyran tryptofan i kasein. Vattenbaserade limmer som används för att limma ytskikt (t ex golvmattor) är också de känsliga för fukt och kan emittera kemiska ämnen som i sin tur kan ge hälsoproblem om limmet hanterar på fel sätt. T ex kan ftalater i golvlim för PVC-mattor lätt hydrolyseras om underlaget är för fuktigt eller har för hög alkalihalt (oftast betong). De vanligaste nedbrytnings-produkterna som sprids till den omgivande luften är då n-butanol och 2-etyl-1-hexanol. Ozon och kväveoxider Experiment har visat att låga koncentrationer av ozon (<100 ug/m3; <50 ppb) kan reagera med omättade kolväten i inomhusluften. Dessa låga nivåer motsvarar dem som finns i utomhusluften i städer. Även kväveoxider som NO2 och NO kan ingå i reaktionerna. De främsta källorna för kväveoxider är gasspisar. De omättade kolväten som deltar i reaktionerna är främst terpenerna d-limonen och alfa-pinen. När de reagerar med ozon (oxidation) kan terpenerna bilda nya kemiska ämnen som aldehyder och organiska syror men också mycket små (ultrafina) partiklar. Ozonhalten inomhus är starkt beroende av luftomsättningen. I byggnader med låg ventilation är ozonhalten normalt mycket låg, förutsatt att källor inte finns inomhus (t ex kopiatorer, skrivare och faxmaskiner av lasertyp). Det beror dels på att mindre ozon förs in från utemiljön, dels på att de ofta långsamma kemiska reaktionerna mellan ozon och andra ämnen hinner ske inomhus. En ökad luftomsättning kan alltså innebära högre ozonhalter inomhus. Kemiska reaktioner med ozon kan också ske med ämnen i materialytor. Det innebär att en sekundär emission av reaktionsprodukter kan uppstå och sedan pågå under längre tid även långt efter det att den primära emissionen av flyktiga ämnen i ett nytt material har klingat av. Styren kan oxideras av ozon till bensaldehyd och peroxider, t ex peroxybensoylnitrat som är starkt ögonirriterande. Sammanfattning, kemiska reaktioner i inomhusluft och på materialytor För mycket fukt i byggkonstruktioner och en hög relativ fuktighet i inomhusluften kan ge upphov till kemiska reaktioner som orsakar inomhusmiljöproblem. Exempel på emissioner vid kemisk reaktion i material med vatten är - formaldehyd från hydrolys av lim i spånskivor - flyktiga fettsyror, aldehyder och alkoholer med obehaglig lukt från bindemedel i linoleummattor - ammoniak, aminer, svavelföreningar och alkoholer med besvärande, stickande och unken lukt från kasein i flytspackel - n-butanol och 2-etyl-1-hexanol från ftalater i golvlim för PVC-mattor Låga koncentrationer ozon och kväveoxider i inomhusluften kan oxidera omättade kolväten, främst terpener, till aldehyder, syror och mycket små (ult-rafina) partiklar Reaktionerna gynnas av höga föroreningskoncentrationer, hög fuktighet, låg ventilation och hög inomhustemperatur. Ozon är instabilt och reagerar lätt med föroreningar och materialytor vilket ger lägre koncentrationer inomhus än utomhus. Kemisk reaktion, oxidation, med ozon kan ske i materialytor. Nedbrytningen gör att bland annat luktande ämnen kan avges. Referens = Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm [chemfile(), file(), referens i dokument]
Akrylamid bildas främst i vegetabilier som värms upp till temperaturer över 100 grader. Akrylamid bildas naturligt när viss mat uppvärms till hög temperatur, som vid ugnsbakning, fritering och rostning. Hur mycket akrylamid som bildas beror på tillagningstid och temperatur. Halten akrylamid varierar mycket inom en och samma livsmedelsgrupp, men potatischips och pommes frites innehåller generellt sett höga halter i jämförelse med många andra livsmedelsgrupper. Andra livsmedelsgrupper som kan innehålla både lägre och högre halter av akrylamid är kaffe, hårt bröd, frukostflingor, kex och småkakor. Livsmedel som kan innehålla höga halter akrylamid är - potatischips - pommes frites - kaffe - bröd - frukostflingor - kex - kakor Högst halter finns i potatischips, pommes frites och kaffebönor. Vid kokning bildas inte akrylamid. Referens = Livsmedelsverket [chemfile(), file(), referens i dokument]
Bekämpningsmedel är växtskyddsmedel som används för att skydda växter mot skadedjur, ogräs och mögel. Det finns både kemiska och biologiska växtskyddsmedel. Eftersom de kan vara skadliga för människor och miljö, testas de noga innan de blir godkända. Det finns också stränga regler för när och hur de får användas. Många bekämpningsmedel som användes tidigare är inte längre godkända i EU. Rester av bekämpningsmedel i livsmedel Det kan finnas rester av bekämpningsmedel i alla livsmedel som kommit i kontakt med dessa ämnen. T ex i frukt, grönsaker, spannmål och även i kött, mjölk och ägg. I de animaliska livsmedlen hittas främst långlivade ämnen som förr användes som bekämpningsmedel, och som nu är miljöföroreningar. Även om växtskyddsmedel har använts vid odlingen, behöver det inte finnas kvar rester av dem vid skörden. Ämnena bryts ner av naturliga processer som solljus och av växterna själva. Gränsvärden Inom EU finns gemensamma gränsvärden för hur mycket rester av bekämpningsmedel som får finnas kvar i maten. Hälsorisker Livsmedelsverket tar regelbundet stickprov på frukt och grönsaker. Både på de som odlas i Sverige och de som importeras. Ämnen som till exempel är cancerframkallande eller lagras i kroppen får inte användas i bekämpningsmedel inom EU. Om livsmedel upptäcks som innehåller resthalter över gränsvärdet, och som är så höga att de även kan innebära en hälsorisk för konsumenter, finns ett varningssystem inom EU (RASFF - Rapid Alert System for Food and Feed). Detta innebär att länderna snabbt kan informera varandra och stoppa partier med otillåtna halter innan livsmedlen kommer ut i handeln. Importerade frukter och grönsaker All mat som importeras till Sverige och EU måste följa gällande gränsvärden. Det gäller också för frukt, bär och grönt. Referens = Livsmedelsverket [chemfile(), file(), referens i dokument]
Aluminium är den vanligaste metallen i marken. Om sura livsmedel tillagas eller förvaras i kärl av aluminium kan halten öka i det livsmedlet. Exponering för aluminium från dricksvatten och drycker ligger oftast mycket lågt. Aluminiumhalten i dricksvatten ligger i allmänhet under 100 mikrogram/liter. Halten i dricksvatten ökar dock när pH sjunker under 6, vilket kan hända i enskilda brunnar med försurat vatten. Aluminiumhalten i aluminiumburkar för läsk skiljer sig inte mycket från halterna i glasflaskor. Det beror på att aluminiumburkarna är lackerade på insidan. Halterna är oftast låga i kött, fisk, frukt och grönsaker (mindre än 200 mikrogram/kg), medan halter högre än 1 mg/kg har rapporterats i t ex spannmål och te. Intag Maten står för en stor del av det aluminium som intas. Regelbunden konsumering av sura livsmedel, som tillagats eller förvarats i kärl av aluminium utan beläggning, kan medföra att intaget av aluminium ökar. Sådana sura livsmedel är t ex bär, frukt, rabarber och tomat. Vissa livsmedelstillsatser innehåller aluminium. De används knappt i Sverige men finns i en del kak- och pannkaksmixar från USA. EU håller på att se över hur tillsatserna får användas. Undvik att tillaga, värma upp eller förvara sura livsmedel i kastruller, formar, dricksflaskor och andra kärl av aluminium utan skyddande beläggning. Sura livsmedel är saft, juice, soppor, krämer eller mos av rabarber, bär och frukt, liksom soppor, såser och inläggningar av tomat och surkål. Undvik att förvara sura livsmedel i kontakt med aluminiumfolie under längre tid. Referens = Livsmedelsverket [chemfile(), file(), referens i dokument]
Arsenik är ett grundämne som finns naturligt i berggrunden och i jorden. Halterna av arsenik varierar naturligt mellan olika platser och kan också variera från en åker till en annan. Grundvatten förorenat med arsenik används för bevattning av odlingar i många länder av bl a spannmål, och rot- och bladgrönsaker. Ris verkar särskilt mottagligt för att ta upp och lagra höga halter arsenik, både den organiska och den oorganiska formen. Fisk och skaldjur som fiskats i vatten som innehåller arsenik kan innehålla mycket höga halter organisk arsenik, som anses vara mindre farligt för hälsan än den oorganiska arseniken. Intag Arsenik finns i två huvudformer, organisk och oorganisk. Oorganisk arsenik är den som är giftig för människor. Mängden oorganisk arsenik som intas beror mest på hur mycket av ämnet som finns i dricksvattnet och hur mycket spannmålsprodukter som konsumeras, framför allt ris. Ris är en gröda som tar upp och ansamlar arsenik extra effektivt. Eftersom arsenik finns naturligt i jorden påverkas inte halten arsenik om riset odlas ekologiskt eller konventionellt. Fullkornsris innehåller ofta högre halter arsenik än vitt ris. Det beror på att arsenik ansamlas i risets skal, som det finns kvar mer av i fullkornsprodukter. Hälsorisker Arsenik är mycket giftigt både vid tillfällig exponering eller under lång tid. Att få i sig höga halter under lång tid ökar risken för cancer. Rekommendationer Eftersom ris innehåller arsenik finns det särskilda råd om ris och risprodukter (risgröt, risnudlar, riskakor och rismellanmål). Referens = Livsmedelsverket [chemfile(), file(), referens i dokument]
Kadmium finns naturligt i jorden. Föroreningar i luften och olika slags gödsel kan öka mängderna. Intag Cigaretter innehåller mycket kadmium och rökare kan få i sig mycket därifrån. Personer med järnbrist kan få i sig mycket kadmium eftersom järnbrist kan öka upptaget av kadmium. Kadmium stannar kvar i kroppen under lång tid och lagras i njurarna. Vid intag av mycket kadmium under en längre tid kan njurarna skadas. När maten lagras eller förvaras i keramikkärl och emaljerade kärl kan kadmium lösas ut från glasyren och färgen. Sura livsmedel som sura frukter, ättika och juice ökar risken för att kadmium ska lösas ut. Referens = Livsmedelsverket [chemfile(), file(), referens i dokument]
Koppar är ett grundämne som finns i alla livsmedel och kan också finnas i dricksvatten där vattenledningar består av kopparrör. Koppar är nödvändigt för att kroppen ska fungera normalt. Det ingår i en rad enzymer som hjälper ämnesomsättningen samt omsättningen av järn i kroppen. Intag Koppar finns i alla livsmedel men högst halter finns i lever och inälvsmat, skaldjur, nötter och kakao. Mer måttliga halter finns i kött, fisk, grönsaker och spannmål. Brist på koppar är ovanligt och uppstår mest vid vissa tarmsjukdomar. Brist på koppar kan ge anemi 1). 1)
Rekommendationer Undvik att laga till och förvara livsmedel i koppar- eller mässingskärl som inte är belagt med annan yta. Gränsvärden Det finns ett nationellt gränsvärde i dricksvatten på 0,2 milligram koppar per liter vatten, där dricksvattnet anses vara tjänligt. Kopparhalter över 1,0 milligram per liter kan missfärga t ex badkar och tvättfat i porslin, och göra hår blågrönt. Referens = Livsmedelsverket [chemfile(), file(), referens i dokument]
Kvicksilver finns naturligt i miljön, men mängderna i mark, vatten och havsbotten har ökat pga utsläpp till miljön. Det gör att ohälsosamma mängder kvicksilver samlas i fiskar i vatten med höga halter av kvicksilver. De högsta halterna finns i stora rovfiskar som abborre, gädda, gös och lake, liksom stora rovfiskar som färsk tonfisk, svärdfisk, stor hälleflundra, haj och rocka. Intag Intag av mängd kvicksilver är beroende av hur mycket fisk som innehåller kvicksilver som konsumeras. I mark, vatten och sediment omvandlas oorganiskt kvicksilver till metylkvicksilver (MeHg). Hur mycket fisk från kvicksilverförorenade vatten som konsumeras är den största källan till metylkvicksilver. Halten varierar beroende på fiskart och fiskens storlek. Större rovfiskar innehåller ofta mer metylkvicksilver än mindre rovfiskar och växtätande fiskar. Länsstyrelsen och kommunen kan ha uppgifter om kvicksilverhalter i olika sjöar. Hälsorisker Intag av för stora mängder kvicksilver kan skada hjärnan. Gränsvärden Det finns gemensamma gränsvärden inom EU för högsta tillåtna kvicksilverhalter i vissa livsmedel som säljs, bl a fisk. Gränsvärdet för kvicksilver i dricksvatten är 1 mikrogram per liter vatten. Referens = Livsmedelsverket [chemfile(), file(), referens i dokument]
Kombinationseffekter kan uppstå vid exponering för flera kemiska ämnen samtidigt. De kallas ibland också för kumulativa effekter eller cocktaileffekter. Från maten kan vi bl a få i oss rester av bekämpningsmedel, miljöföroreningar, tungmetaller, ämnen som bildas vid tillagningen eller läcker från förpackningsmaterial. Samtidigt får vi i oss ämnen från vår omgivande miljö, som inom- och utomhusluften, kosmetika, kläder, leksaker, läkemedel och annat. Det är mycket svårt att ge ett allmänt svar på om kombinationer av olika ämnen kan vara en risk för hälsan. Om vi utsätts för höga halter av många ämnen eller flera väldigt hälsofarliga ämnen så kan de vara hälsofarligt. För att öka skyddet för konsumenter finns redan idag gränsvärden för hur hög halten av summan av vissa olika ämnen får vara i livsmedel. Det gäller t ex dioxiner. För vissa andra ämnen finns det lagar om hur de får användas i livsmedel. Där ställer myndigheterna krav på stora säkerhetsmarginaler mellan den nivå som vi får utsättas för och den nivå som kan innebära en hälsorisk. Referens = Livsmedelsverket [chemfile(), file(), referens i dokument]
Dioxiner och PCB är organiska miljöföroreningar som fått stor spridning i miljön. Dioxiner bildas bl a vid tillverkning av kemikalier som innehåller klor och vid förbränningsprocesser, t ex sopförbränning. PCB 1) är en industrikemikalie som har använts inom många områden, t ex i transformatorer och fogmassor i hus. 1)
Intag Intag av dioxiner och PCB sker mest via maten. Ämnena är fettlösliga och finns främst i feta animaliska livsmedel som fisk, kött och mejeriprodukter. Särskilt höga halter finns i fet fisk som strömming och vildfångad lax från förorenade områden, t ex Östersjön, Bottniska viken, Vänern och Vättern. Hälsorisker Ämnena misstänks påverka immunförsvaret, hormonsystemen och fortplantningen, samt orsaka cancer. Rekommendationer Intag av fisk som kan innehålla höga halter dioxin och PCB bör inte ske oftare än en gång per vecka. Rekommendationen gäller strömming/sill och vildfångad lax och öring från hela Östersjön och Bottniska viken. Den gäller också vildfångad lax, öring och sik från Vänern och Vättern, liksom röding och sik från Vättern. Referens = Livsmedelsverket [chemfile(), file(), referens i dokument]
PFAS är ett samlingsnamn för över 800 industriellt framställda kemiska ämnen. De används i ett stort antal produkter samt i brandskum och impregneringsmedel. PFAS är vitt spridda i miljön, extremt långlivade och vissa är giftiga. Några exempel på användning där PFAS kan ingå är - - - - i en del - - Exempel på användning av PFAS inom industrin - - vid tillverkning av flourpolymerer som bland annat används - i - i [chemfile(), nC=0 nr=fdiv, f1=/produkt/info/html/fdiv.htm]
1)
Teflon och Gore-Tex bygger på samma kemiska ämne av typ PFAS, polytetrafluoretylen (PTFE)
Miljö Perflourerade ämnen blir kvar i miljön och de är en grupp av organiska ämnen 2), som kännetecknas av att de är fullständigt fluorerade, det innebär kemiskt att de innehåller en kolkedja där varje väteatom har ersatts med en fluoratom. [chemfile(), nC=0 nr=fdiv, f1=/produkt/info/html/fdiv.htm]
2)
Organiska ämnen innehåller alltid kol och ofta väte, och ofta även andra grundämnen
Vissa sjöar och vattendrag i Sverige är mycket förorenade av PFAS av typ Inom EU är det nu förbjudet att använda PFOS och ämnen som kan brytas ned till PFOS i kemiska produkter och varor, med vissa undantag (pfos). Men PFOS kan finnas kvar i miljön från tidigare användning. [chemfile(), nC=0 nr=fdiv, f1=/produkt/info/html/fdiv.htm]
(pfos)
Undantag är inom fotolitografisk och fotografisk industri, förkromning samt i hydrauloljor inom flygindustrin
De högsta halterna av PFAS finns bland organismer högst upp i näringskedjan som minkar, uttrar och sälar. Höga halter av PFAS har även uppmätts hos isbjörnar i Arktis. Intag Den vanligaste källan för att få i sig PFAS är från dricksvatten och livsmedel, antingen direkt via maten eller indirekt via förpackningen. Intag av PFAS i fisk, från vatten som har förorenats med PFAS, är exempel på exponeringskälla. Referens = Naturvårdsverket [chemfile(), file(), referens i dokument] Vattentäkter, både ytvatten- och grundvattentäkter, som ligger i områden där det finns brandövningsplatser kan bli förorenade av PFAS (pfaa). [chemfile(), nC=0 nr=fdiv, f1=/produkt/info/html/fdiv.htm]
(pfaa)
Vissa
Hälsorisker PFAS tas lätt upp i kroppen. Till skillnad från andra miljögifter som dioxiner och PCB så lagras inte PFAS i fett. Istället fastnar de på proteiner i kroppen och ansamlas där. Halveringstiden 1) varierar från några dagar till flera år för olika PFAS. [chemfile(), nC=0 nr=fdiv, f1=/produkt/info/html/fdiv.htm]
1)
Referens = Naturvårdsverket [chemfile(), file(), referens i dokument] Att dricka vatten med mycket höga halter av PFAA under lång tid misstänks öka risken för negativa effekter, som påverkan på sköldkörteln, levern, fettomsättningen och immunförsvaret. Referens = Livsmedelsverket [chemfile(), file(), referens i dokument]
PAH står för Polycykliska aromatiska kolväten och är en grupp av flera hundra föreningar som bildas när organiska material värms upp till höga temperaturer eller förbränns ofullständigt. Bens(a)pyren (BaP) är en av de mest studerade PAH. De största PAH-källorna för personer som inte röker eller snusar är mat och luftföroreningar. Grillade och rökta livsmedel innehåller de högsta halterna av PAH medan t ex spannmål och bordsmargariner innehåller låga halter. Mycket sötsaker, spannmålsprodukter, fetter och rökta livsmedel är de största källorna för PAH när det gäller mat. Musslor och hummer från förorenade vatten kan ibland innehålla höga halter av PAH. Hälsorisker Bens(a)pyren är klassificerad som cancerframkallande. Referens = Livsmedelsverket [chemfile(), file(), referens i dokument]
Bromerade flamskyddsmedel är en grupp kemiska ämnen som innehåller grundämnet brom. De används i produkter som kan vara brandfarliga, som plaster, textiler, möbelstoppning och elektronisk utrustning. Det finns för närvarande ett 70-tal olika bromerade flamskyddsmedel. Pga läckage till miljön finns flera bromerade flamskyddsmedel som föroreningar i luft, vatten, och havsbotten. Rester av dessa ämnen har upptäckts i fet fisk från förorenade vatten, men även i andra animaliska livsmedel, fast i lägre halter. I Sverige tillverkas inte bromerade flamskyddsmedel men kommer in med importerade produkter. Många bromerade flamskyddsmedel har förbjudits inom EU sedan diskussionen om dess hälsoeffekter började. Dessa ämnen kan dock finnas kvar i produkter på marknaden, som elektroniska varor, elkablar, tyger och möbelstoppning. Hälsorisker De flesta bromerade flamskyddsmedel samlas i fettväv och stannar kvar lång tid i kroppen. Kunskaperna om hälsorisker med flamskyddsmedel är än så länge liten. Eftersom bromerade flamskyddsmedel lagras i fettet innehåller fet fisk som lax, strömming, sill och öring oftast högre halter av dessa ämnen än mager fisk. Detta gäller främst fisk från Östersjön. Referens = Livsmedelsverket [chemfile(), file(), referens i dokument]
Dioxiner och PCB är organiska miljöföroreningar som fått stor spridning i miljön. Dioxiner bildas bl a vid tillverkning av kemikalier som innehåller klor och vid förbränningsprocesser, t ex sopförbränning. PCB 1) är en industrikemikalie som har använts inom många områden, t ex i transformatorer och fogmassor i hus, innan den förbjöds på 1970-talet. 1)
Intag Intag av dioxiner och PCB sker via maten. Ämnena är fettlösliga och finns främst i feta animaliska livsmedel som fisk 2), kött och mejeriprodukter. 2)
Hälsorisker Ämnena misstänks påverka immunförsvaret, hormonsystemen och fortplantningen, samt orsaka cancer. Rekommendationer Livsmedelsverket rekommenderar att inte äta fisk som kan innehålla höga halter dioxin och PCB oftare än en gång per vecka. Rekommendationen gäller strömming/sill och vildfångad lax och öring från hela Östersjön och Bottniska viken. Den gäller också vildfångad lax, öring och sik från Vänern och Vättern, liksom röding och sik från Vättern. Referens = Livsmedelsverket [chemfile(), file(), referens i dokument]
Polymerer är kedjor av sammankopplade monomerer Ordet /mer/ betyder /del. /Mono/ betyder en och /poly/ betyder flera. Ordet /polymer/ betyder alltså /flera delar/ och används för att beteckna en stor molekyl som är uppbyggd av många likadana mindre molekyler (monomer). Det finns flera hundra olika plastmaterial (bestående av polymerkedjor - polymera material). Även gummimaterial (naturgummi och syntetiskt gummi) är polymera material. Plast är plastpolymerer till vilka additiv tillsats för att möjliggöra bearbetning och ge plastmaterialet dess efterfrågade egenskaper. Ca 50% av plasten används i engångsmaterial som t ex förpackningar, jordbruksfilm och konsumentengångsartiklar. Medan ca 20-25% används till produkter för långvarig användning som t ex rör/ledningar och kablar och resterande går till konsumentprodukter som elektronik, möbler och fordon. Råvaran till plaster kommer nästan uteslutande från olja, men en liten andel kommer från biomaterial. Plasterna delas in i 1)
Termoplaster mjuknar vid smältning utan att den kemiska strukturen förstörs. Termoplaster kan smältas och omarbetas till nya produkter. Dock bryts materialets långa molekylkedjor ned av värme, syre i luften, solbestrålning och kemiska föroreningar. Det resulterar i att det får sämre och sämre egenskaper för varje omsmältning. De bildas genom att de ingående komponenterna (två eller flera) reagerar med varandra under formningsskedet och härdar till slutprodukten med tredimensionellt nätverk. Härdplaster kan inte, som termoplaster kan, formas om när de uppvärms utan de sönderdelas vid uppvärmning (Arbetsmiljöverket). Utsätts härdplasterna för stark värme bryts de ned utan att först smälta. Plastpolymererna i sig är inte betraktade som toxiska för människa eller miljö eftersom de pga sin stora molekylstorlek anses vara biokemiskt inerta (Lithner, 2011 (409)). Men i plastprodukterna kan det finnas icke-bundna restmonomerer, oligomerer, polymerfragment med låg molekylvikt, katalysatorrester, polymeriseringslösningsmedel och additiv som har toxiska egenskaper (Lithner, 2011). Plaster kan innehålla en rad olika - mjukgörare - antioxidanter - stabilisatorer - antimikrobiella additiv - flamskyddsmedel - färgämnen Även - kalciumkarbonat (CaCO3) - glimmer - talk - kiseldioxid (SiO2) Referens = Upphandlingsmyndigheten [chemfile(), file(), referens i dokument] [ Upphandlingsmyndigheten är en myndighet som ger stöd för offentlig upphandling ]
De fem produktionsvolymsmässigt största - - - - -
Referens = Upphandlingsmyndigheten [chemfile(), file(), referens i dokument] [ Upphandlingsmyndigheten är en myndighet som ger stöd för offentlig upphandling ]
Plast är inte bara ett material utan det är många olika sorter, gemensamt är att plast är det material som oftast har direkt kontakt med maten i olika förpackningar. Märkning med  eller med
orden Referens = Livsmedelsverket [chemfile(), file(), referens i dokument]
Den första siffran i triangeln betecknar materialområde för packmaterialet. 0 (noll) = plastmaterial
Referens = Naturskyddsföreningen [chemfile(), file(), referens i dokument] Plastförpackningar till matlådor för uppvärmning i mikron Under de flesta (men inte alla) plastförpackningar finns en symbol med pilar i en trekant runt en siffra. Använd helst matlådor med siffran 1 eller 5.
Referens = Sund.nu [chemfile(), file(), referens i dokument] | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
